onsdag 26 december 2007

Arn tempelriddaren (film)

Arn - ett fall för Arn (Allmänna Reklamationsnämnden). Helt humorbefriad högtravande riddarpastisch - det enda roliga är när biskopen(?) refererar till Jesus: "mirakel, det var bara något som den där fisförnäme mannen från Nasareth pratade om" eller nåt liknande. Storyn är helt ologisk, till exempel, varför kunde inte Arn bara röva bort Cecilia framför klosterporten när hon skulle in på 20 års nunneliv? Och varför kunde inte hennes kompis som plötsligt blev drottning släppa ut Cecilia ur klostret direkt? Och slaget med Saladins styrkor, där har Arn tid och möjlighet att sitta av och ta farväl av sin dödligt sårade väpnare. En Ivanhoe i nyinspelning. Den är ju sämre än en riddarfilm från 40-talet. Man sitter bara och väntar på att det ska ta slut - och slutet blir en pardi på en parodi, Lucky Luke rider in i ökensolnedgången "I'm a poor lonesome cowboy". Tvärstopp. Hade dom bara lagt in några bloopers och tabbar till eftertexterna hade allt varit förlåtet. Prakt-pekoral.

tisdag 25 december 2007

Världens dåligaste språk (Fredrik Lindstrom)

Man hör Fredrik Lindströms röst nästan berätta boken. Klockren HAJK-stämpel -
Helfestligt Allmänbildande Jätteintressant Kunskapsorienterande.

Den gröna milen (bok Stephen King)

Ett fängelse på 30-talet avrättar fångar i elektriska stolen. En höst får de en märklig jättestor svart kille på halsen. Han har konstiga förmågor, och är oskyldig till brottet han dömdes till döden för. King är omständlig och pratigt detaljerad. En riktigt tråkig bok. Historien har inga poänger utan berättas rakt på och lite övernaturlig voodoo kommer in som effekt. Huvudpersonen, en fångvaktare, plågas av moraliskt dilemma - ska han avrätta en oskyldig? Men King struntar helt i att använda boken i debatt för eller emot dödsstraff. Han skriver bara på ett ställe att läkare egentligen inte får avrätta (med gift) för det är emot läkaretiken. Men King vågar inte sticka ut hakan, då skulle han förlora läsare, antagligen.

Berlin (bok Anthony Beevor)

Mäktig, en massa hundra sidor om SovjetarmŽns framryckning genom Preussen och Tyskland och nazisternas slutliga fall. En inibänkens massa detaljer, men svårt att hänga med och få en överblick att komma ihåg. Fasansvärda beskrivningar och vittnen om flyktingöden. Skogarna sydost om Berlin där ryssarna sprängde trädtopparna med granater, till spjut som slet sönder flyktingar i tusental. Flykten från Kaliningrad och Hela och Gdansk. Paniken att ta sig över Oder. Dödsstämningen och desperationen i Berlin. Allt för att undvika hämndlystna ryssar som plundrade och våldtog. Med befälens goda minne. Den här boken kunde skrivits mycket kortare och översiktligare, men okej.

Den stora maskeraden Maskarovska (bok Lars Ulfving)

Bok om sovjets maskeradpolitik under krig och stormaktskonflikter. Det låter ju spännande men den här boken är dålig. Den som vill veta allt om hemlighetsmakeriet och vad som verkligen hände får inte reda på något spännande. Bara svepande omdömen och diverse jämförelser med andra länders strategi. Riktigt tråkig.

Bokhandlaren i Kabul (bok Åsne Seijerstad)

Spännande och inlevande. Mycket intressant om afghansk kultur och familjeliv. Att vissa där lever så västerländskt men samtidigt under traditionens och religionens yta. De flesta så klart fattiga och utan möjligheter. Men drömmarna finns, om utbildning och oberoende. Skriven dels som dramadokumentär, dels som reportage med mycket fakta.

Gravity's Rainbow (bok Thomas Pynchon)

Det här är en upplevelse. Färger, dofter, ljud växer ur boken, som bara har en lös tråd som handling. Persongalleriet återkommer och deltar i konstiga sammanhang och tidshopp. Många speciella karaktärer som känns igen på sina överdrivna dialekter och sina kläder. Matematik med raketbanornas parabler och brinntider som stämmer precis med andra detaljer i storyn. S-geräte som den mystiska komponenten. Ett helt skepp fullt med dass seglar omkring och servar flottan. Vansinnigt knasiga vistexter finns insprängda och det blir som en musikal - påminner om Dennis Potters filmer. Bilden av Ängeln över Lübeck som visar sig i ismolnen samma kväll som tusentals människor dör i en allierad bombräd. Enzian och hans trupp av svarta SS-soldater från tyska Sydafrika, vana att verka under jord och därför passar överste Eichmanns(Weissman?) syften. Boken utspelar sig under andra världskrigets sista veckor men skrevs under vietnamkriget och jag tror det är viktigt för den flummiga stämningen.

Röda Rummet (bok Strindberg)

Borjan är bäst - fantastisk miljoskildring. Sen rasar det snabbt. Nästan revolutionär pamflett som slaktar alla foreteelser i samhället - till en borjan med humor men allt tristare språk. Han hugger på statsbyråkratin, borgarkvinnor, judar i forlagsbranschen och judar i allmänhet, storfinansen, kvinnofrågan, klassamhället. Det är nästan som om S skrivit den som en inspiration for revolt. Och vid den tiden var kommunismen ny och allt var mojligt - ref Paris 1848. Han lär ha varit mycket angelägen om omvärldens bild om honom och den upplaga jag läste - farfarsfars bok från 1907 - var forsedd med brasklappar i fotnotter. Kul åsikt om att Sverige uppstått som tysk provins - inte orimligt med tanke på blågula flaggan från Mecklenburg. Personerna i boken är trist beskrivna, dialogen onaturlig.

Vete, vapen och virus (bok Jared Diamond)

Bok om 13000 års historia. Mycket bra. Kanske lite ensidigt och utan hänsyn till att den moderna människan kan ha anpassats genetiskt till förbättrade villkor i Västerlandet. Men en detaljerad och exempeltät genomgång av hur det kan komma sig att vi är där vi är idag. Tillfälligheter och tur - för oss i Västerlandet. Saknar ett register (- men nu har jag fixat ett!).

Ett utsökt universum (bok Brian Green)

Förklarar fysik. Mycket ojämn. På sina ställen overpedagogisk med långa liknelser och bilder som forklarar i minsta detalj. Och så plotsligt är man utlämnad åt svåra ord och komplexa forhållanden - och jag är helt lost. Då går boken ofta over till historier om hur personer och forskare upplevt sina ron och upptäckter. Superlativen haglar och ju mer komplex och obegriplig for läsaren, desto mer omvälvande, storslagen, fantastisk är upptäckten beskriven.

Avgörandets ögonblick (bok Mikael Tamelander Niklas Sennerteg)

Rolig som en tågtidtabell. Faktaspäckat om invasionen i Normandie, men tråkigt skriven. Taskiga bilder som är placerade lite var som helst utan sammanhang med texten. Kartorna obegripliga med symboler utan förklaring.

Normandie 1944 (bok Karl-Erik Norén)

Spännande med dagbok insprängd mellan intervjucitat, och mycket bra bildstil. Men jag blev förvirrad av att inte få källförteckning över alla citat. Och lite irriterande korrekturfel. Men bra tips på platser att besöka och att undvika.

Frestelsernas Berg (bok Jonas Gardell)

Det borjar med en liknelse om Sverige (Svarttjärn) som inte verkar ha plats for alla. Sen alla dessa som inte erkänner vem de är. Och den samlande människan som tror att lycka och trygghet finns i alla ting. Fantastisk är storyn om den iskalle fadern som stängs inne med mardrommar i sin forlamade kropp. De sju dodssynderna moter den galne Gardell. Bra!

Stalin, den röde tsaren och hans hov. (bok Montefiore, Simon Sebag)

Fakta blandas med dialoger och författatren tar ut svängarna, gissar känslolägen, åsikter och humör. Det gör att det blir en riktigt rolig och bra bok trots all fakta, klart bättre än t ex Berlin slutstriden. Baserad på intervjuer och brev och Stalins marginalanteckningar blir boken närvarande, som en film nästan. Stalins självsäkerhet och bildning bedövar - han är utan jämförelse tidernas mest beläste regent - och det galna hovet runt honom gör allt för att undvika att falla i onåd. Ett gangstervälde som kostade 30 miljoner livet. Men hur slutar det? Jo, Stalin dör. Mycket bra register men utan bildregister.

Pagan Babies (bok Elmore Leonard)

Forsta jag läst av honom. Kanon! Enormt rolig och bra tempo, även om man anar vartåt det lutar genom hela boken. Mr Leonard lär ha hjälp av en hel stab redaktorer for att krydda sina bocker med roligheter och fakta, men det gor inget - varfor ska han inte få gora bocker ungefär som Spielberg och dom andra gor film? Handlingen, som utspelas till del i Rwanda bland människor som upplevt alla helvetes fasor under folkmorden 1994, är klart skruvad och driver jäkligt bra med skenheligt katolskt prästerskap. Besserwisser-missionärer och tv-predikanter avslojas for sina verkliga syften. En del huvudfigurer påminner mycket om rollerna i Out of sight - men va fan, det är kul!

Vit jazz (bok James Ellroy)

Bra stil i språket - minimalt, man måste folja berättarjaget (polis Dave Klein) i tanken. Men handlingen är helt osannolik och värdelos: Klein mordar ett tiotal personer, likaså gor två polischefer som egentligen är storkriminella, medan boken utspelas under några veckor. Allt for att dolja sitt o andras dubbelspel. Lojligt minimerat aktorgalleri dvs huvudpersonen gor allt o andra är statister - beredda att do och doda. Utfyllt med kändisar som agerar osannolikt Ett slags känsla av modelljärnväg - allt är minimerat och osannolikt i sammanhang.

Stora döden (bok Dick Harrison)

Frågor: hur står sig pesten jämfort m smittkoppor, ebola, spanska sjukan i statistik och folks medvetande. Skillnad mellan virus o bakterier (medicinskt). Hur forhåller det sig till kolonialtider, andra kontinenter, samband m islams framväxt (600-talspesten), nya kulturer o religioner, avlatshandel (uppstod från Clemens VI ? Unigenitus-bulla). Kan dodlighet bero på foljdsjukdomar: dysenteri, kolera etc. Oklart resonemang s 357: Loppor äter spannmål, foljer handelsmän t boskapsbonder i hogland? Loppor utan råttor? Svåra ord: anna-själv-tredje (s165), jinner (väsen under marken muslimskt), simonism

Bockfesten (bok Mario Vargas Llosa)

Om Trujillo på Dominikanska Republiken. Vad är sant och vad är påhittat i den här boken. Det står att alla händelser och personer är faktiska. Och dialogen och möten och tankar är väl konstruerade för att göra en bra berättelse. Och den är bra. Mycket bra. Otäck och närgången, t ex i tortyrscenerna. Det som fastnar är annars flyggeneralens handlingsförlamning när mordet väl har skett. Han blir helt paralyserad och klarar inte att göra sin del av kuppen. Därmed försenas maktskiftet med flera månader och många konspiratörer dör i onödan, när Trujillos galne son tar över. Flyggeneralen var inkompetent i all sin vapenmakt. I stället är det den lille presidenten som briljerar med taktik och tålamod och med fredliga medel lyckas styra in Dominikanska republiken på demokratins väg. Förhandlaren segrar över våldsmännen. En Dag Hammarskjöld-typ? En rolig sekvens är när diktatorn Trujillo tvingas ställa in en välkomstparad för sin son på grund av sonens delirium tremens - han har festat på lyxjakten hela vägen från USA och hem. Sonen Ramfis hade skickats till militärskola i USA för att tuktas, men han hade ju tilldelats officersgrader från sju års ålder, och hade därför högst rang (och mest pengar) på hela skolan!

What I loved (bok Siri Hustvedt)

Tråkig, inåtvänd krönika, en massa namedropping i konst. Totalt humorbefriad. Skriven som om det var riktig konst som hon beskriver. Som om man skulle göra en bok om alla konstidŽer man har och väva en krystad historia runt. Personerna föreställs vara fängslande i hjärnan men det blir dom inte. Och ytligt och kroppsligt motbjudande.
Läst innan - och det var för detta jag gjorde misstaget att köpa boken: Där finns tre historier om att gå vilse: en om en pojke som springer ut i skogen från sommarstugan och hinner gå vilse och inte känner igen familjens sommarstuga och bil när han kommer ur ett skogsbryn. Han trodde inte han var där. Och mannen som går i en korridor och tror han ser en man möta honom när han ser sig själv i spegel i korridorslutet. Dricker sen ett glas mjölk trodde han skulle dricka juice, tycker i flera sekunder juicen smakar illa.

Buden på nummer 49 (bok Thomas Pynchon)

Obegriplig och fantastisk. Otroliga miljoer och personer och sammanhang. Ta t ex bataljonen som mejas ner på stranden av en sjo under2a världskriget, och vars ben bränns och askan blir svart bläck. Eller frimärkena som har små tryckfel - en liten postryttare - som används av det hemliga postsällskapet. Eller det sordinerade posthornet, symbolen. Handlar om en postsammansvärjning i typ tre olika tidsåldrar - man kan kalla boken paranoid, kanske antisemitisk underton.

Molza (bok Werner Söderhjelm)

Biografi, tryckt 1924, skrevs cirka 1913, och är forvånansvärt lättläst och rolig (finns på ett Bibliotek nära dej). Här har Säfve nog lånat det mesta till sin bok. Detta är sanningen om Molzas liv utifrån kända brev och dikter av, till och om Molza. Han verkar ha varit en riktigt jobbig konstnärstyp, tiggde och hotade sej till pengar från alla i omgivningen, skrev patetiska hogtravande pekoral till dikter och brev (men sådan var stilen hos "cinquecento-poeterna" enligt Soderhjelm). Och forutom historierna om Leo Africanus och påvestatens trassliga ekonomi och problem med Luther, finns det mesta som händer i Säfves bok redan beskrivet i den här boken. Allting om påvarnas och kardinalernas supande, deras fester och hostjakter, svågerpolitiken och krigen, bekräftas. Men skrivet i en underhållande besserwisser-stil (med tidstypisk självcensur i de snuskigaste breven och dikterna). Vi får bl a veta att Molza var emot judeforfoljelser, och Soderhjelm lämnar mycket utrymme åt starka och självständiga kvinnliga personligheter bland Molzas många kompisar och välgorare från den tiden, t ex om Giulia Gonzaga s 124 "... och i borgen i denna lilla stad formar hon omkring sig ett av dessa renässansens många lysande kulturhov, vilkas medelpunkt är en hogbegåvad kvinna.". Detta till skillnad från Säfve som låter kvinnorna vara namnlosa objekt.
Vem var då Soderhjelm? Nordisk Uppslagsbok från 1945 visar både bild och levnadsbeskrivning av honom (och hans lika kända syskon), en finlandssvensk litteraturvetare och politiker som skrev en bedovande mängd biografier och annat. Han avslutade sin karriär som Finlands minister i Stockholm på 1920-talet!

Molza, älskaren (bok Torbjörn Säfve)

Historiska personer allihop: Rafael, Michelangelo, Molza, påven Leo X, da Vinci, Sadoleto och alla dom andra. Dom levde då i slutet 1400- borjan 1500-talet och träffades nog. Men där tror jag sanningen upphor. Boken använder ramhandlingen for att propagera mot tråkige Luther och for frihet, konst och kärlek. Om påven LeoX och hans hov verkligen levde så skulle vara intressant att veta. En korkad grej är att det är bara männen som är smarta och kvinnorna är sexobjekt. Den enda klyftiga damen har inget namn!
(MEN: Om man också läser Werner Soderhjelms biografi om Molza (se nedan), så forstår man att Säfve har konstruerat sin huvudperson utifrån det romantiska och hogtravande innehållet i dennes dikter, snarare än den historiske Molza.)

Mannen utan öde (bok Imre Kertesz)

Stark men uthärdlig skildring av liv i koncentrationslägren. Berättarjaget leder försåtligt läsaren framåt steg för steg, "javisst, så måste det vara, det är ju klart" följer en hela tiden genom alla fasor och händelser. Allt som händer är små förändringar från det normala livet till det abnorma. Allt som händer i lägret är helt naturligt, det är själva lägret som är onaturligt. Och så slutsatsen att det är tiden, de små doserna, sekund för sekund, minut för minut, som gör det outhärdliga möjligt att uthärda. Och upproren - de som begår självmord, de som biter ihop, de (vakter) som förser sjuka fångar med besök eller mat - som ett uppror. Religionen eller totalt utlämnande åt ödet verkar vara enda sättet att överleva.

Herr Arnes penningar (bok Selma Lagerlöf)

Riktigt töntig flicknovelltyp, språket kantigt och gammaldags (1904), osannolik moralkaka som tar spöken till hjälp. Och då kan man ju twista det hur man vill, eller hur? Enda fördelen är att den är kort.

Amerikanen (bok Henry James)

Så har man läst en bok från sjuttiotalet... 1870-talet. Vår hjälte, en rik amerikan, jämnårig med författaren, anländer till Paris för att hitta kultur, historia och kanske en fru. Han saknar allt detta i sitt ytliga hemland. Men det visar sig att hans idealbild av Gamla Världen inte stämmer - här sänker sig intriger, släktens tvång och konventioner som en dammig seg spindelväv över allt vad livslust och kärlek heter. Vi får se en omöjlig romans, en meningslös hedersduell till döds och en förvirrad och desillusionerad hjälte - Amerikanen. Gamla Världen är inget annat än inskränkt, tillkrånglad, ologisk och omöjlig att förstå för en rationellt tänkande människa. I översättning till ganska modern svenska från 1960. Passager:
"Är det verkligen möjligt att något sådant kan försiggå här i landet? frågade han till slut. Att hjälplösa kvinnor tvingas att gifta sig med män de avskyr?"
"Han hade själv aldrig varit någon särskilt medveten patriot, men det retade honom att hans land skulle behandlas på detta nedlåtande sätt, och till slut tog han bladet från munnen och svor på att Amerika var det största landet i världen och kunde stoppa hela Europa i byxfickan."
"Hans sätt var helt enkelt ett utslag av hans allmänna hygglighet, av hans instinktiva och äkta demokratiska åsikt att alla människor bör få trivas."
"Tristram underät inte att fästa sin gästs uppmärksamhet på de finaste numren, gaskronorna och varmluftssystemet."

Storm över Frankrike (bok Irène Némirovski)

Egentligen två böcker - Junistorm och Dolce. Det är 400 sidor rolig, sorglig, obarmhärtig och välskriven berättelse om vad som händer ett land i ockupation. Hur civilisationens tunna fernissa rinner av borgare och bönder när var och en ser till sitt eget bästa. Men inte alla - några få bjuder medkänsla och blir belönade för det. Sen visar det sig att tyskarna är ju inga djur. Fraternisera eller håll flaggan högt, som i det Stora Kriget, vad väljer du själv? Samtidigt riktigt roligt skriven, som en helt underbar scen när några kvinnor begär ut värdeföremålen från sitt tyskockuperade slott: "Fotografi av farfar vid ammans barm och farfar på dödsbädden" - Lucky Luke-humor. Författaren kunde blivit en av de största i fransk litteratur, men detta blev det sista hon skrev innan hon arresterades och dog i Auschwitz 1942. Hon var redan före kriget en driven och etablerad författare, men denna bok, autentisk som Anne Franks dagbok, kunde publiceras först 60 år efter hennes död.