Så har man läst en bok från sjuttiotalet... 1870-talet. Vår hjälte, en rik amerikan, jämnårig med författaren, anländer till Paris för att hitta kultur, historia och kanske en fru. Han saknar allt detta i sitt ytliga hemland. Men det visar sig att hans idealbild av Gamla Världen inte stämmer - här sänker sig intriger, släktens tvång och konventioner som en dammig seg spindelväv över allt vad livslust och kärlek heter. Vi får se en omöjlig romans, en meningslös hedersduell till döds och en förvirrad och desillusionerad hjälte - Amerikanen. Gamla Världen är inget annat än inskränkt, tillkrånglad, ologisk och omöjlig att förstå för en rationellt tänkande människa. I översättning till ganska modern svenska från 1960. Passager:
"Är det verkligen möjligt att något sådant kan försiggå här i landet? frågade han till slut. Att hjälplösa kvinnor tvingas att gifta sig med män de avskyr?"
"Han hade själv aldrig varit någon särskilt medveten patriot, men det retade honom att hans land skulle behandlas på detta nedlåtande sätt, och till slut tog han bladet från munnen och svor på att Amerika var det största landet i världen och kunde stoppa hela Europa i byxfickan."
"Hans sätt var helt enkelt ett utslag av hans allmänna hygglighet, av hans instinktiva och äkta demokratiska åsikt att alla människor bör få trivas."
"Tristram underät inte att fästa sin gästs uppmärksamhet på de finaste numren, gaskronorna och varmluftssystemet."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar