En man som heter Ove

Jag har läst flera dråpliga krönikor av Fredrik Backman och hade höga förväntningar på "årets roligaste bok!" som det står tryckt på omslaget. Platt fall. Samma gubbkris som i "Gunnar", och samma stil (påminner också om "Regnkungen Henderson" av Saul Bellow). Men "Ove" vadar i en sörja av tröttsamt krystade liknelser staplas på hög. Och en massa sakfel, några exempel följer. Kap 25, sid 229 i pocket: man kan inte koppla ett bilbatteri till en plåt för att göra den strömförande, som Ove beskrivs göra. Kap 29, sid 262 i pocket: det är vinter med snö i boken, men här sätter dom sig på marken och lagar en punka i tio minuter. Och nånstans står det att brevbäraren Adrian delar ut reklam, det gör inte Posten.