Solroseffekten, bok Lena Wilderäng

En babusjka konfronterar ryska soldater och säger till dem att de ska stoppa solrosfrön i fickorna, så att det åtminstone växer solrosor där de faller. Personlig, utlämnande, poetisk, välskriven berättelse om vad kriget i Ukraina gör med människor. De som drabbas och kämpar där, och de som hjälper här från Sverige. Och med Lena själv. De som hjälper längst fram är inte UNHCR eller de andra stora fina organisationerna, de riskerar inget. De som drivs att hjälpa så att de nästan tar slut på sig själv, konstaterar Lena, måste kanske ha varit trasiga själv en gång i tiden, och blivit hela.

20 dagar i Mariupol, dokumentärfilm.

Ett enda filmteam blev kvar när ryssarna anföll och intog Mariupol i februari 2022. Gripande, tragiskt, och väldigt nära, precis där och när allt händer, under 20 dagar i kronologi. Vi är med när allt filmas. Och det är märkligt att se när det som de lyckats skicka ut till hemma-redaktionen sedan dyker upp som klipp i nyhetsmedia. Jag minns flera av klippen i tv, och här får jag följa med när de filmades. Berättarrösten kommenterar sakligt, entonigt. Krig är helvete.

Svart blogg: Resa genom ensamheten, bok Plura Jonsson

Många många ord, vackra och målande strofer. Väldigt många sidor text, avslöjande och roligt och sorgligt. Carlas intro på omslaget är klockrent vackert. Plura fick smeknamnet av en klasskompis. Pappa Jonsson var dessinatör, textilingenjör på väveri. Sid 18 Allsång på Skansen hette Bäste man på Skansen. Fiskrapporten lästes av Ingemar von Hejne, som jag hört många gånger på radio - och han var far till Claes i Eldkvarn (från 1984). Det var när Plura, 15, hörde Jimi Hendrix som något hände. Boken gavs ut innan Plura fick straff för kokaininnehav, men det är väldigt mycket utlämnande av sig själv och andra. Början med guidad tur genom Norrköping. Avslutningen med historien om hans familj, föräldrarna, den okände storebrodern, storasystern.

Lerin på Lofoten

Renées brygga möter Robinson, men båda blir utröstade. Lerin på Lofoten är vinnaren, med Riktiga Människor, verkliga överlevare mot alla odds. Levnadsöden från botten av missbruk och misär. Legenden Lars Lerin, bäste akvarellisten, guidar med goda samtal, terapi-måleri och äventyr, genom vackra Lofoten, platsen där han genomled Dödsskuggans dal och korsade sitt eget Rubicon. Ibland på helspänn. "Ska mitt ex och gamla liv dyka upp i nästa gathörn? Han bor därborta i trevåningshuset." Lofoten i Norge som Slartibartfast med rätta skröt för Arthur Dent över att ha tillverkat: "Did you ever go to a place - I think it was called Norway?" ... "No. No, I didn't." ... "Pity. That was one of mine. Won an award, you know. Lovely crinkly edges."

Mänskligheten - föreställningen om oss själva

Fredrik Lindström.

Två bra poänger:

1. Vi har en reptilhjärna längst inne - den har massor med sensorer men inget huvudkontor. Den ser t ex en mumsig mus springa in bakom ett skynke men begriper inte att musen finns kvar - den tror att den försvann. När den dyker upp igen tror reptilen att det är en ny mus. Evolutionen gjorde sen ingen ny hjärna utan bara byggde på med en djurhjärna som har ett huvudkontor - taxen - som begriper hur det hänger ihop. Och när evolutionen byggde människan la den bara till frontalloben ovanpå. Så när vi reagerar är det ibland taxen, och ibland reptilen.

2. Evolutionens belöningssystem ger t ex sockersug. -Bra jobbat, här får du socker! Men evolutionen har inte tänkt på att vi idag kan få socker närsomhelst, och lura systemet. Fredriks pappa gav honom och hans bror några öre för varje tallkotte de samlade in på gräsmattan. De fick betalt även när de lurades och hämtade kottar från en jättehög på en skogsväg. Men Fredriks pappa ändrade belöningssystemet - det gör inte evolutionen.

Resten är mest Fredriks vanliga slängiga jargong och pinsamhets-poänger som alla skrattar åt av igenkänning.

The Swimmers

Film, Sally El Hosaini. Netflix

Två syriska systrar, elitsimmare, och deras kusin blir båtflyktingar till Europa 2015. Hamnar i Berlin i flyktingläger på Tempelhof (där lastcykelmässan VELO Berlin hölls ett par år senare i april 2018 - hade ingen aning om det då). En av systrarna kommer till OS i Rio. Sann historia, familjen, flykten, flerspråkigheten - fantastiskt!