Biografi, tryckt 1924, skrevs cirka 1913, och är forvånansvärt lättläst och rolig (finns på ett Bibliotek nära dej). Här har Säfve nog lånat det mesta till sin bok. Detta är sanningen om Molzas liv utifrån kända brev och dikter av, till och om Molza. Han verkar ha varit en riktigt jobbig konstnärstyp, tiggde och hotade sej till pengar från alla i omgivningen, skrev patetiska hogtravande pekoral till dikter och brev (men sådan var stilen hos "cinquecento-poeterna" enligt Soderhjelm). Och forutom historierna om Leo Africanus och påvestatens trassliga ekonomi och problem med Luther, finns det mesta som händer i Säfves bok redan beskrivet i den här boken. Allting om påvarnas och kardinalernas supande, deras fester och hostjakter, svågerpolitiken och krigen, bekräftas. Men skrivet i en underhållande besserwisser-stil (med tidstypisk självcensur i de snuskigaste breven och dikterna). Vi får bl a veta att Molza var emot judeforfoljelser, och Soderhjelm lämnar mycket utrymme åt starka och självständiga kvinnliga personligheter bland Molzas många kompisar och välgorare från den tiden, t ex om Giulia Gonzaga s 124 "... och i borgen i denna lilla stad formar hon omkring sig ett av dessa renässansens många lysande kulturhov, vilkas medelpunkt är en hogbegåvad kvinna.". Detta till skillnad från Säfve som låter kvinnorna vara namnlosa objekt.
Vem var då Soderhjelm? Nordisk Uppslagsbok från 1945 visar både bild och levnadsbeskrivning av honom (och hans lika kända syskon), en finlandssvensk litteraturvetare och politiker som skrev en bedovande mängd biografier och annat. Han avslutade sin karriär som Finlands minister i Stockholm på 1920-talet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar