Exit through the gift shop

Banksy regisserar sin (förmodligen mångårige) kompis Thierry Guetta att föreställa en dokumentärfilmare som upplever street art födas. Autentiskt material inspelat under flera år, men hopklippt efter ett manus. Roligt, oväntat och riktigt kul att se alla dessa kända verk och personer, dokumentärt. Rolig passage när Banksy äntligen har fått se Guettas dokumentärfilm och sågar den, och gör om den (till det vi får se?). Guetta är en fantastisk karaktär, spelar med inlevelse sin roll, redogör för hur han upplever alla dessa personer som blir hans vänner - förmodligen helt äkta - en kille som lever för konsten som han vill vara en del av. Och det blir han på sitt eget naivt överspelade sätt.

Bockfesten

Amerikansk tv-smörja från 2005 (med Isabella Rosselini) på en fantastiskt bra bok. Den enda jag läst av en Nobelpristagare före Nobelpriset! Men filmen, som visades på TV kvällen före Nobelpriset, är dåligt gjord, enkel tv-teater, och dom har missat flera av de roliga och dramatiska avsnitten i boken.

Hitlers hemliga vapen, del 1 och 2

Del 1

Jag fick hem Hitlers hemliga vapen del 1, och sträckläste med stort intresse. Fantastiskt faktaspäckad och detaljerat presenterad i text, bild och ritningar. Ett verkligt gediget forskningsarbete presenteras elegant och lättläst.

Det är därför med besvikelse jag tvingas konstatera irriterande kvalitetsfel i texten, något som även förekommit i några av de senaste böckerna jag mottagit från SMB. Jag kan givetvis lämna exempel även från övriga böcker. Dessa brister i vanlig enkel korrekturläsning ger ett dåligt intryck av böcker med så pass påkostat utförande.

Lägg till detta att boken inte innehåller en enda färgbild, bortsett från omslagsbladet, trots att medlemstidningen utlovar "rikt illustrerad i färg och svartvitt".
Detta rimmar illa med SMBs devis "Kvalitet, exklusivietet, trygghet".

Sammantaget ser jag mig tvungen att utnyttja erbjudandet om full returrätt, och återsänder boken. För er vägledning började jag markera fel i boken från sida 75, och de följer härnedan. Hoppas de kan var till nytta i kommande upplagor.

Textfel (rättat förslag):
sid 75, rad 30: "Anledningen var att SS..."
sid 90, rad 6: "krigstiden, trots att det inte..."
sid 90, rad 30: "..visade det sig.."
sid 171, spalt 1, rad 17: "..att det kunde röra sig.."
sid 227, bildtext, rad 24: "...rammotordriven (!) artilleriprojektil.."
sid 233, nedre bildtext, rad 18: "Centrifugalkrafterna som piloten utsattes för - liggande..."
sid 241, spalt 1, rad 30: "...CS-gasen. Resten..."
sid 253, övre bildtext, rad 7: "...likriktare..."
sid 255, spalt 2, rad 19: "..forskningsresultat som tagit.."

Innehållsfel:
sid 144, spalt2, rad 27 (sakfel):.. lodrätt uppställt..."
sid 148, 149, på flera ställen används omväxlande vätesupereoxid och väteperoxid.

Del 2


Fantastiskt faktaspäckad och detaljerat presenterad i text, bild och ritningar. Ett verkligt gediget forskningsarbete presenteras elegant och lättläst. Jag tackar även för att Per-Anders Lundström ringde och gav en bakgrund till orsakerna att del 1 innehåller fel.

Tyvärr, av samma skäl som jag returnerade del 1 ser jag mig tvungen att utnyttja erbjudandet om full returrätt även för del 2 av "Hitlers hemliga vapen", och återsänder boken. För er vägledning följer härnedan de fel jag upptäckte, med rättningsförslag. Jag har markerat några av dem i boken. Hoppas det kan vara till nytta i kommande upplagor.


Textfel (rättat förslag):
s8, rad 13, mellanslag i parentes
s41 högerpalt rad 16 "men blev inte"
s43 övre bildtext rad 3 "bland annat för"
s47 vänsterspalt överst, första meningen ofullständig.
s51 bildtext "dämpande material"
s53 bildtext rad3 "med sprötantenner som"
s54 rad 2, "höga frekvenser."
s56 bildtext, "så hela 32 spröt"
s57 bildtext "de åtta stora"
s63 vänsterspalt rad 9, "Lorient"
s101 bildtext, "Ambros"
s108 bildtext, rad6 "trots att det bara"
s124 högerspalt rad 12" till en avdelning"
s128 vänsterspalt rad 21 "gå varsamt tillväga"
s131 vänsterspalt rad 2, "gåtfull person"
s134 vänsterspalt rad 16, "planer på att bygga upp"
s134 vänsterspalt rad 19, "att snarast möjligt"
s136 vänsterspalt rad 35 "Reichsforschungsgesellschaft"
s136 högerspalt rad4, "Sachsen-Anhalt"
s168 högerspalt rad13, "var Cheb ett"
s169 högerspalt rad5, "utanför Sankt Joachimsthal (Jachymov)."
s172 högerspalt rad7 i ruta, "plastmaterial, till exempel"
s182 högerspalt rad 17, "dock avbröts arbetet."
s183 vänsterspalt rad 18, "3 205 millimeter"
s185 vänster rad 13, "frågan om det utmärkta"

Innehållsfel:
s35 tabellen, Anfallsvinkel fel ord
s128 högerspalt rad 4, "december 1945" är orimligt.

Da Vinci-koden

Långhårig(!) Tom Hanks namedroppar symboler, årtal, personer och händelser någorlunda korrekt, men allt annat är en ologisk, humorbefriad pekoral-soppa. Varför var träetuiets metallplakett under rosen försedd med engelsk text? Hur hade dom förberett landningen i London med flyktbil när den kom av en hastig planändring? Och hur kunde någon för hundratals år sedan veta att sarkofagen skulle placeras under en glaspyramid på Louvren - när ingen av dessa fanns?

The Pacific

Fortsättning på Band of Brothers. Segare, regnigare och mer teater än den första serien. Samma krig, samma vapen, samma död, liv, tur och otur men det känns som... mer teater.

Dear John

Happy end. Efter flera år, utan att nån av huvudpersonerna ändras på utsidan eller insidan. Och man får aldrig reda på vad John gjorde för bus som liten buse.

The Good Night

Abre los ojos möter Woody Allen på halvfart. Regissören Jake Paltrow (inte släkt med Gwyneth som är med i filmen!) har plockat en del från Abre los ojos, till och med Penelope Cruz. Lite segt i de Woody Allen-inspirerade relationsproblemen och dialogen, men ett riktigt pangslut. Riktigt rolig!

The bank job

Jason Statham i en Ocean's eleven med massor av rätt 70-tals-attribut. "I'm in a spot of bother" och mängder med gamla bilar och hus. Based on a true story. Vackert. Uppdatering, såg om filmen och hittade extra plus: Mick Jagger som bankkamrer.

Up in the air

George Clooney flyger runt som avskedarkonsult (intromusik Guthrielåten This land is my land), råkar på dam med samma resschema (men vad har hon för jobb?), ska ersättas av videokonferens, infört av ny kvinnlig kollega (skådisen liknar Tom Cruise). Filmen börjar riktigt tajt klippt och filmat typ Out of sight, övergår i tråkig teve-teater mer än halva filmen, slutar bättre, med en originalsång Up in the air framförd till eftertexterna. Moralpannkaka och platta typer, bröllopsnoja och livskriser i teve-tappning. Blaha, förutom Sam Elliot som seniorpilot och så klart George Clooney.

Pippa Lees hemliga liv

Garp och hans värld möter Desperate housewives - riktigt bra, kul och oväntade vändningar, av Rebecca Miller, dotter till Arthur Miller, och det märks väl? Extra kul med Alan Arkin, Yossarian från Moment 22.

Har du hört talas om Morgans?

Hugh Grant och Sarah Jessica Parker i platt manus med roliga repliker och så platta karaktärer så det kunde lika gärna varit tecknad film.

Chaos

Cass. Om han nu planerade det här, varför skulle han utsätta sig för all den livsfaran och dessa omständligheter. Nä, nästa gång, gå rakt på bollen. Gör om gör rätt. Jason Statham hjälper föga.

Hurt Locker

Nervöst, nervöst, jag var säker på att någon av de tre huvudpersonerna skulle stryka med, ***** *** ***** **** **** *** Teknik, detaljer, hantverk allt riktigt bra. Slutet kass, han hemma hos familjen inser att han behövs därborta och far tillbaka. Jahaja.

Soraya M.

Riktigt otäck och förmodligen en riktig historia om hur det kan gå till.

Julie&Julia

Lökig.

My one and only

Rolig och fyndig road movie - titta inte i backspegeln! Ensamstående mamma med halvvuxna söner, letar ny familjefar. Något John Irving kunde ha skrivit, massor med bra repliker och komedi. Men Renée Zellwiger (jäkligt lik Helena Bergström här!) är bara halvkass.

Johnny Mad Dog

No Good Advice och Johnny Mad Dog och dom andra piraterna jobbar för general Never Die. De är inte figurer i en tecknad Disney-film, utan soldater i Liberia - killar med kalasjnikov och kokain. Tänker att detta hände på riktigt för inte så många år sedan, och tänker att våra barn har det bra.

In the loop

Galet rolig "Yes, minister" och "Monty Python" möter "Vita huset" och "Wag the Dog". Som när svordomsekvilibristen Malcolm får tillfällig invektiv-torka, måste fundera innan han kommer vidare i en utskällning av underlydande: "Jag...jag tar ditt ...skenben, jag tar ditt skenben och bryter det i två delar och sen dödar jag dig med det!" Som när General Flinta beskriver att man aldrig vill ut i krig om man upplevt det: "You never wanna go back again, once you've been there. It's like France." Som när vem(?) förklarar varför hantverkare aldrig kan spela hjälte-rollen i film - dom skulle aldrig komma i tid för att lyckas med räddningen. Trovärdigheten i storyn är ibland lite ansträngd, som när brittiske utrikesministern kan ändra mötestider för FN:s säkerhetsråd som bara sitter i ett rum hela dagen. Men vi struntar i det, det är det värt för att få skratta så hysteriskt mycket.

The International

Tom Tykwer. Kanonbra hantverk med stilsäkra oväntade kameravinklar och vyer, isande ljudspår precis som hans andra filmer. Dock lite lång och mycket prat, storyn tunn som i en Bond-rulle. Eldstriden på Guggenheim är ju också ganska bondsk, alla dör runtomkring men inte hjälten och inga civila heller.

Public enemies

Gangsterfilm med Johnny Depp och pangpang. Kass och seg fast jag körde på fast-forward, tog tjugo minuter. Enda fina är nattblänket i de gamla bilarna.

Inglourious Basterds

Quentin Tarrantino. En spaghettiwestern med lyckligt slut, 1944 i ockuperade Frankrike. Inte så blodig som jag trodde och mkt bättre. Men fallerar på bion där vår "neger" kan gå omkring obehindrat på en bio där Hitler sitter i publiken. Skulle inte tro att det hade funkat på riktigt.

Happy-go-lucky

Börjar som fnissig feelgood typ Bridget Jones, men hämtar sig snabbt till riktigt rolig, rapp, djup komedi. Massor med perfekta klipp, dialoger och minspel. Kanonbra skådespelare.

Svensson, Svensson

Nöjesteatern Malmö. Åter avs efter post-modern komedi - Svensson, Svensson som teater håller pga av att man känner karaktärerna och Allan Svenssons mimik. Förutom lite tunt manus, för få Gustav-one-liners och några Seinfeld-stinkande bottennapp var det valuta för portot.

Changeling

TV-teater. Förutsägbar och rakt berättad, man vet liksom vad som kommer. Men ände en del oföljda trådar.

Gunnar - en rolig bok om tråkiga saker

Bob Hansson gör en Gardell light. Hjärtbytespatienten Gunnar har fått sjukpension och upptäcker att hans nya hjärta har en egen vilja och egna minnen. Gunnar lever för sitt svunna byggjobb, men hjärtat har andra planer. Boken har många fyndiga finesser men tröga transporter. Stilen påminner om den där upphittade resedagboken på kassettband som dom spelade i radio på nittitalet; en okänd gubbe som hade pratat in varje dag i detalj vad han ätit, gjort och sett på sin ensamma campingsemester, fast lika ospännande monotont som om han läste sjörapporten. Självhat, någon? (Tillagt senare: En man som heter Ove är ganska inspirerad av "Gunnar")

Australia

Töntig sagofjompig Disneysmörja. Jag satt först och väntade på lite sjyssta krigs- och flygscener som kunde rädda den till Pearl Harbour-nivå (som ändå är riktigt låg nivå om du t ex jämför med originalet Tora! Tora!!) och sen satt jag och väntade på att den skulle ta slut. Inget inträffade. No further comments, your honour.

Livstid

Liza Marklund nystar ut en massa olika aspekter på livstid - finkan för mord, för mordbrand fast oskyldig, strafflängdsutredning, och men för livet av cykelolycka, och hela livet som polis med bov som syskon. Men en massa osannolika tillfälligheter som gör att Annika Bengtzon klarar livhanken och löser gåtan. Tråkig.

Män som hatar kvinnor

Kalle Blomkvist och Pippi Långstrump sätter dit seriemördaren i Bullerbyn. Plusvärde för listiga trick, bild- och info-pusslet som dom lyckas med, men minus för osannolikt internet-hackande och framförallt den bisarra mordhistorien och miljontrolleriet i slutet. Jag tror Stieg Larsson skrev Millenium-trilogin för att etablera sig som en Jan Guillou eller Henning Mankell - att få en jättepublik och en plattform att nå ut med sitt egentliga ärende: blåslampan på nynazism och främlingshat som han tände på 90-talet i tidningen Expo. I första boken finns galna nazister och judehatare från trettiotalet och framåt, och initerade kommentarer om nysvenska rörelsen och knäckebrödsarvingen från Filipstad. Men vi får också bekanta oss med invandrarfamiljen Vangeersad som etablerar sig och skapar jobb, ett helt brukssamhälle och en industrikoncern, därför att dom fick chansen och gott om tid. Vad är egentligen "svenskt" om man skrapar på ytan? Vangeersad bytte namn till Vanger. Om det hade varit Vanveeteren hade det blivit Vanvett - en blinkning till Håkan Nesser?

Tysklands hemliga vapen under andra världskriget

Spännande ämne och många intressanta och galna konstruktioner som lyckligtvis inte såg dagens ljus i tid för att spela roll i kriget. Dock lite för få bilder. Men hela boken är alldeles förstörd av dåliga översättningar ("war head = stridshuvud") och nersölad med massor av tryckfel, felskrivna meningar och överhuvud taget dålig korrekturläsning. Pinsamt av förlaget SMB att satsa så påkostat på utformning och tryck och inte lägga två strån i kors för att städa texten.

Den glömde soldaten

Guy Sajer kom tillbaka till Frankrike, hem till Alsace och skrev sina memoarer i mitten av femtiotalet. Han hade upplevt död, skräck, sorg, hunger, köld och lidande i fiendens armé. Han var en repatrierad fransk-tysk soldat efter en kort brittisk fångenskap 1945. Hans tänder hade ruttnat bort och han var inte ens tjugo år fyllda när hans krig var slut. Eftersom hans mamma var från Berlin hade han efter annekteringen 1940 blivit tysk och skickats från Alsace till östfronten med Division Grossdeutschland, slagits och tvingats tillbaka med den sönderfallande tyska armén 1942-1945 mot hemlandet, mot väst och tryggheten. Men inget fanns kvar i väst - chock och tomhet, Tyskland hade upphört att existera. Stridsscenerna, pansarslakterna och kölden och hungern på ukrainska stäpper, Dnjeprs och Dons flodstränder och Polens Östersjökust, detaljerat återgivna, är bland det värsta man kan föreställa sig. Den som överlever är inte den starkaste, ärligaste eller modigaste. Inget av det spelar roll - Guy Sajer hade bara turen att få leva och berätta sin historia.

Cup of love

Ingen riktig historia, bara staplade scener och studier med Morgan Freeman som Gud.

I spel och kärlek

Träig historia av och med George Clooney - amerikansk fotboll i styltig kärlekskomedi. Hade det handlat om hockey eller fotboll på tjugotalet så kanske.

Charlie Wilson's War

Som "Vita Huset", men på åttiotalet - och dessutom en sann historia. Bonusmaterialet om den riktige Charlie är värd hela pengen.

En som alla - alla som en

Dokumentär om Landskrona på Svt. Bra gjord med lergubbar och lekar med titlar. Bäst är den gamla tanten som i SD-gubbens loppisbutik först är vimsig och låter honom snacka in sig på invandring och tro att han har en lättköpt kärringröst - men sen biter ifrån och läxar upp honom med att "det är för mycket jakt på invandrare", "utan invandrare skulle inte vården fungera" och "vi gjorde fel som åkte ner till Jugoslavien på sextiotalet och tog de bästa svarvarna och svetsarna till vårt varv." SD-gubben Jan håller käften.

Mamma Mia

Man gick där på 70-talet och hatade, och nynnade motvilligt, dom tröttsamt sliskiga ABBA-låtarna, utan att veta att Björn och Benny hela tiden hade en plan: dom skrev alltihop för Meryl Streep i "Sound of Music 2.0". Och nu har jag också skrattat mig igenom den här mågott-rullen, snyggt spelad, dansad och klippt som en propagandafilm från grekiska turistbyrån. Enda dippen är den där före-bröllopet-scenen när Meryl bryter ut i "Winner takes it all" lite för nära en stel Pierce Brosnan som inte vet vart han ska titta. Förresten, aldrig hade väl en proffsig sångdubbning kunnat göra mer nytta än för stackars Pierce - och publiken.

Sedan stack vi staden i brand

Spåren av drygt tjugo års rundresa ser ut som en spagetti på Europakartan i den här dagboken. Alla ortnamn antecknade, och matvanor, byggnader och folktyper kommenterade på mycket sparsam prosa, liksom författarens egna höjdpunkter och tragedier under resorna. Och i förbifarten korta noteringar om skjutande, stormningar och plundringar, eftersom allt tilldrog sig under trettioåriga kriget och författaren var legoknekt i den armé som för tillfället betalade bäst. Hans vardag var lägerliv och krig, och boktiteln är en typisk lakonisk bisats från en som hellre beskriver exotiska platser än krigets ohyggligheter. Dagboken sammanställde han troligen från lösa anteckningar under alla år, för sin ende överlevande sons skull. Bevarad till nutiden är den en unik ögonvittnesskildring från en fotsoldat under två decennier i trettioåriga kriget.

Across the Universe

Beatlesfilm. Magnifik musik, men saknar Humor, Handling och Hjärta. Faller ihop vid jämförelse med t ex tv-serien Blackpool eller vad som helst av Dennis Potter.

The Queen

Riktigt najs engelsk teater -härligt skådespeleri och trovärdig dialog.

Morgan Pålsson, världsreporter

En blandning av inspektör Clouseau och Homer Simpson i Jakten på försvunna skatten. Helgjuten välsvarvad fyndig snubbelkomedi med finess. Här är bra manus, dråplig dialog och fantastiska typer. Dessutom mycket bra foto och en fyndig product placement av mobiltelefoner värdig en bättre Bond-rulle. Kängor och referenser till reporter-typer och filmklassiker med välspelade roller rakt igenom. Mycket för pengarna!

Nynne

Dansk film. Riktigt bra och roligt och så slutar den lyckligt. Grabben i graven bredvid-kvalitet

Abre los ojos

Min recension på IMDB: This well-played masterpiece is about going crazy. I don't see a sci-fi movie. I see a tragic history behind just another suicide jump. A rich, young and handsome playboy leading a life with all party and no worries. Just as he learns there could be a way to stay Forever Young, he gets his face destroyed by car wrecking maniac mistress. Depression and misery follows, no hope to get his good life back. He tumbles over the thin line to insanity - I would say just about the time of the "Contact Point" under the lamp post. From there on we're inside the head of a hallucinating paranoia patient, with a shrink doing his best helping him get better. There are no cryonics, no virtual dream world, no dead-come-alive-Nurnia. But, tragically for Sofia and for him, he believes it for truth (just as there are people around us, convinced of Elvis sightings and whispering voices). The beauty of the film is that the audience is tricked into seeing the suicide jump as perfectly logical. You can see it as a Sci-Fi movie, but I think the intention is to give a first person experience of going crazy. For example note that, unlike in sci-fis like Matrix, all scenes where crazy things happen, the main character is present.

Fucking Åmål

Kass. Kasskass

Sök

Trööök

Big Lebowski

Seg o lång. Somnade! Inte ens Steve Buscemi eller de andra i rollerna hjälper.

Heartbreak hotel

Pilsnerfilm fast med Martini i gla- *hick* -glaset.

Wild things

Kass, dom-hade-redan-planerat-allt som verkade hända, typ. Han var inte boven, det var den andre, och det visste hon redan. Osannolik story, töntiga sexanspelningar.

Flightplan

Riktigt bra början, med drömsekvenser eller hallucinationer i Berlin, där Jodie Foster tar farväl av sin man som dött i en fallolycka (mord, visar det sig sen...). Men man glömmer helt bort början när filmen blir Air Force One möter Kafka. I noskonen på jätteplanet finns en avionik-dator som skulle gjort professor Batlhazar grön av avund, och en madrasserad förpik. Moralkakorna haglar (araber är snälla, flygkaptener lyder alltid order) och i slutet en scen som en flyktingförläggning med Jodie och dotter som får specialtransport - vem beställde Röda Korsets vita bussar?

Traffic

Seg som tio politiskt korrekta TV-deckare på raken. Doku-känslan stark men det är ju inget unikt idag.

O brother, where art thou

Mycket bättre än deras sömnpiller Big Lebowski, men spekulativt försök att återupprepa succeerna Raising Arizona och Miller's Crossing, genom att blanda dem. T ex tidstypiskt språk och dialekt som i MC, och galet tempo som i RA. Sepiatonen ligger över filmen som en kliche. Påklistrade övertydliga kopplingar till Odysseus - t ex sirenerna. Bäst John Goodmans cyklop (med bara ett ögonhål i KKK-huvan!)

Chain of fools

Av svenskt regissörsgäng Traktor. Tempo o klipp som Out of Sight. Rolig men tunn.

Offside!

Svensk fotbolls-hemtillbyn, med julhunden Jonas Karlsson. Drunc an' Disoderly visar att fotbollens hemland lämnat över till afrikanska talanger.

27 days

Behandlingshemshumor. Storyn är snodd rakt av från boken Rachel's Holiday (En oväntad semester) av Marian Keynes, men inga credits!

Livet är en schlager

Gardell-Bier. Roliga typer, skojig glamour-story, ingenting på allvar - och ett lyckligt slut. Filmen är som en schlager! Bästa repliken från huvudpersonens töntige make "- Jag låg vaken kissnödig i fyra timmar i natt och höll mig för att inte störa hennes sömn." En hjälte!

Den enda rätta

Bier. Rolig men osannolik. Som Adam o eva - lite enkel.

American Beauty

Rolig i början, hyfsat kul handling, med bra dialog och lite osannolik

Noll tolerans

Bra action - trovärdig

Blackpool

Tänk om Dennis Potter hade gjort en tv-serie-musikal med John Lennon som Jack Vegas-gangster med Elvis-komplex. Nu är den gjord! Superbra!

Farväl Falkenberg

En Kurt Cobain skjuter skallen av sig - men i stället för drugs'n rock'n roll är det svamp och hämtpizza i Falkenberg. Dom här killarna har gjort Super-8-klippen från barndomen till biofilm med trovärdigt och ärligt manus. Men har dom material till en rulle till?

Förortsungar

Kalle Blomqvists smådeckare möter Dennis Potters musikalexplosioner. Riktigt rolig och bra familjefilm med duktiga små ungar och en pluttig kärlekshistoria med Happy End.

Eyes wide shut

Likt venusfällan fast längre o snyggare o längre. Lite osannolik o tröttsam ibland.

Go

Okända skådisar, oförutsägbar och bra klippt, lite gymnasienivå, typ Parker Lewis fast med knark och våld.

Casino Royale

Bond. James Bond. (20061122) Daniel Craig agerar och hjälper till att produktplacera följande telefoner - "in order of appearance": Ericsson R600 i händerna på en buse, Sony Ericsson K800 (JB), Sony Ericsson W900 (JB och? busen Le Chifre), Sony Ericsson K600 (JB), Sony Ericsson Z610 ("Woman in red" soon-to-be-dead), Sony Ericsson M600 (Vesper Lynd), Sony Ericsson K700 (Mathis, buse), Sony Ericsson Z300 (Mr White, buse). Riktigt godkänt Le Parkour-stunt på Madagaskar, och 9/11 möter Titanic i Venedig. It's a wrap.

Bröder

Bier. Riktigt otäck och mycket bra. Ordnad tillvaro för ene brodern faller sönder när han tvingas välja sitt eller kompisens liv. Andre brodern seglar upp från fängelset och tar plats i borgerligheten.

Out of sight

Rolig, bra story Elmore Leonard, Steven Soderbergh regi, läckert klipp

Wag the dog

Rolig, typ Capricorn One fast absurd humor. Citat : "I haven't had this fun since live TV" , sagt av Dustin Hoffmans filmregissör.

Vuxna människor

Riktigt rolig förväxling, som Adam o Eva ungefär. Skrattade massor

Lost in Translation

Rolig och på något vis främlingskomisk betraktelse av vad som händer med ett par västerlänningar (Bill Murray, Scarlett Johansson) i Japan. Enkla språk-krock-skämt blandat med en sån där Woody Allen-typisk snygg tjej faller för rolig gammal gubbe för att hennes kille/man är ett svin.

The Matrix

Bara så bra. Blandningen av trickfilm o stunts är kanon- slowmotiondrömsekvenser, vi lever i en illusion konstruerad av AI-maskiner. Vissa avsnitt är typ skrot-nisse.

Mystic River

Clint Eastwoods bästa? Enl Aghed. Tråkig och förutsägbar. Teatertät tragedi men seg och ganska intetsägande. Känns mossig.

Elephant

Gus van Sant, inspirerad av Columbine high-massakern 99. Mycket bra berättad, varje person presenteras med en egen vinkel. (Short cuts, Tic tac) Nästan dokumentärkänsla, alla skådisar väldigt äkta, inga styltiga dialoger. Långa tagningar och kameraåkningar genom skolkorridorer. Men hur slutar den, skjuter Jared paret i frysrummet? Det får man aldrig veta. Hur som helst, Månskenssonaten kommer aldrig att låta likadant igen.

Blood Simple

Bröderna Coens första. Liknar Reservoir dogs i stil, dvs kammarspel i lågbudget, men mer Bonnie+Clyde. Det är alltså jävligt bra. Vänsterprasslet med chefens fru leder till att en privatdeckare får kontrakt på paret. Men deckaren lurar och mördar (nästan) uppdragsgivaren. Huvudpersonen Ray får mordoffrets blod på sina händer och avslutar jobbet. Deckaren dödas av tjejen i slutet efter läcker scen när han satt handen på fönsterbräda och fått hennes kniv igenom. Deckaren är samma hämnartyp som John Goodman spelar i Arizona junior och Barton Fink. Ps. Mycket i Reservoir dogs är snott från denna film som kom 1984.

Mona Lisas leende

"I döda poeters sällskap" men med kvinnlig lärare på tjejskola. Julia Roberts är värdelös i Robin Williams roll.

Om jag vänder mig om

Norén light.

Beyond borders

Rik tjej blir omvänd av hjälparbetande läkare, blir volontär i hans projekt: Afrika, Kambodja, Tjetjenien. Bra spelad, visar konflikt mellan idealitet och cynism, korrupta tjänstemän och vapenhandlare. €ven läkaren måste göra avkall på sin idealitet ibland. Fx-teknik från Black Hawk Down bl a gör bilderna realistiska.

Goodbye Lenin

En mamma i östberlin hamnar i koma och missar 8 månader då muren föll. Hennes barn, mest sonen, gör allt för att skydda henne från den chocken när hon vaknat. Möblerar rummet med gamla östprylar, får alla vänner att spela med i farsen. Kompisen redigerar fejkade nyheter som förklarar cocacolabanderoll och västbilar på gatorna: folk i väst har tröttnat på kapitalismen och flyr till öst, river muren! Det håller hon blir lurad tills hon dör. Men hon har lurat barnen att pappan flydde - han reste till väst och familjen kom aldrig - mamman trogen socialismen. Lite osannolik återförening på hennes dödsbädd - sonens nya halvsyskon ser John Blund åka i rymden: - Astronaut, säger barnen. Detaljerna är kanon: sonen häller över mat i gamla östburkar, de lurar henne att de köpt en trabi för hennes värdelösa DDR-mark. Den förste tyske kosmonauten 1978 (med John Blund-dockan, var det inte efter 1978 vi såg östtyska dock-John Blund i TV med Lennart Swahn?) ökar trovärdigheten i lögnerna. Han kör nu sunkig taxi och ställer upp som Honeckers efterträdare i sonens egen Tagesaktuell. Jag ser mamman instängd i lägenheten med lögnerna som en symbol för östtyskarna. Sonen redigerar precis samma lögner som DDR-regimen gjorde för folket. Men i all välmening... Spelet, karaktärerna, tidsandan, drömmarna har klara likheter med Mitt liv som hund. Mycket bättre än jag trodde, fick bara hyfsad kritik.

Arn tempelriddaren (film)

Arn - ett fall för Arn (Allmänna Reklamationsnämnden). Helt humorbefriad högtravande riddarpastisch - det enda roliga är när biskopen(?) refererar till Jesus: "mirakel, det var bara något som den där fisförnäme mannen från Nasareth pratade om" eller nåt liknande. Storyn är helt ologisk, till exempel, varför kunde inte Arn bara röva bort Cecilia framför klosterporten när hon skulle in på 20 års nunneliv? Och varför kunde inte hennes kompis som plötsligt blev drottning släppa ut Cecilia ur klostret direkt? Och slaget med Saladins styrkor, där har Arn tid och möjlighet att sitta av och ta farväl av sin dödligt sårade väpnare. En Ivanhoe i nyinspelning. Den är ju sämre än en riddarfilm från 40-talet. Man sitter bara och väntar på att det ska ta slut - och slutet blir en pardi på en parodi, Lucky Luke rider in i ökensolnedgången "I'm a poor lonesome cowboy". Tvärstopp. Hade dom bara lagt in några bloopers och tabbar till eftertexterna hade allt varit förlåtet. Prakt-pekoral.

Världens dåligaste språk (Fredrik Lindstrom)

Man hör Fredrik Lindströms röst nästan berätta boken. Klockren HAJK-stämpel -
Helfestligt Allmänbildande Jätteintressant Kunskapsorienterande.

Den gröna milen (bok Stephen King)

Ett fängelse på 30-talet avrättar fångar i elektriska stolen. En höst får de en märklig jättestor svart kille på halsen. Han har konstiga förmågor, och är oskyldig till brottet han dömdes till döden för. King är omständlig och pratigt detaljerad. En riktigt tråkig bok. Historien har inga poänger utan berättas rakt på och lite övernaturlig voodoo kommer in som effekt. Huvudpersonen, en fångvaktare, plågas av moraliskt dilemma - ska han avrätta en oskyldig? Men King struntar helt i att använda boken i debatt för eller emot dödsstraff. Han skriver bara på ett ställe att läkare egentligen inte får avrätta (med gift) för det är emot läkaretiken. Men King vågar inte sticka ut hakan, då skulle han förlora läsare, antagligen.

Berlin (bok Anthony Beevor)

Mäktig, en massa hundra sidor om SovjetarmŽns framryckning genom Preussen och Tyskland och nazisternas slutliga fall. En inibänkens massa detaljer, men svårt att hänga med och få en överblick att komma ihåg. Fasansvärda beskrivningar och vittnen om flyktingöden. Skogarna sydost om Berlin där ryssarna sprängde trädtopparna med granater, till spjut som slet sönder flyktingar i tusental. Flykten från Kaliningrad och Hela och Gdansk. Paniken att ta sig över Oder. Dödsstämningen och desperationen i Berlin. Allt för att undvika hämndlystna ryssar som plundrade och våldtog. Med befälens goda minne. Den här boken kunde skrivits mycket kortare och översiktligare, men okej.

Den stora maskeraden Maskarovska (bok Lars Ulfving)

Bok om sovjets maskeradpolitik under krig och stormaktskonflikter. Det låter ju spännande men den här boken är dålig. Den som vill veta allt om hemlighetsmakeriet och vad som verkligen hände får inte reda på något spännande. Bara svepande omdömen och diverse jämförelser med andra länders strategi. Riktigt tråkig.

Bokhandlaren i Kabul (bok Åsne Seijerstad)

Spännande och inlevande. Mycket intressant om afghansk kultur och familjeliv. Att vissa där lever så västerländskt men samtidigt under traditionens och religionens yta. De flesta så klart fattiga och utan möjligheter. Men drömmarna finns, om utbildning och oberoende. Skriven dels som dramadokumentär, dels som reportage med mycket fakta.

Gravity's Rainbow (bok Thomas Pynchon)

Det här är en upplevelse. Färger, dofter, ljud växer ur boken, som bara har en lös tråd som handling. Persongalleriet återkommer och deltar i konstiga sammanhang och tidshopp. Många speciella karaktärer som känns igen på sina överdrivna dialekter och sina kläder. Matematik med raketbanornas parabler och brinntider som stämmer precis med andra detaljer i storyn. S-geräte som den mystiska komponenten. Ett helt skepp fullt med dass seglar omkring och servar flottan. Vansinnigt knasiga vistexter finns insprängda och det blir som en musikal - påminner om Dennis Potters filmer. Bilden av Ängeln över Lübeck som visar sig i ismolnen samma kväll som tusentals människor dör i en allierad bombräd. Enzian och hans trupp av svarta SS-soldater från tyska Sydafrika, vana att verka under jord och därför passar överste Eichmanns(Weissman?) syften. Boken utspelar sig under andra världskrigets sista veckor men skrevs under vietnamkriget och jag tror det är viktigt för den flummiga stämningen.

Röda Rummet (bok Strindberg)

Borjan är bäst - fantastisk miljoskildring. Sen rasar det snabbt. Nästan revolutionär pamflett som slaktar alla foreteelser i samhället - till en borjan med humor men allt tristare språk. Han hugger på statsbyråkratin, borgarkvinnor, judar i forlagsbranschen och judar i allmänhet, storfinansen, kvinnofrågan, klassamhället. Det är nästan som om S skrivit den som en inspiration for revolt. Och vid den tiden var kommunismen ny och allt var mojligt - ref Paris 1848. Han lär ha varit mycket angelägen om omvärldens bild om honom och den upplaga jag läste - farfarsfars bok från 1907 - var forsedd med brasklappar i fotnotter. Kul åsikt om att Sverige uppstått som tysk provins - inte orimligt med tanke på blågula flaggan från Mecklenburg. Personerna i boken är trist beskrivna, dialogen onaturlig.

Vete, vapen och virus (bok Jared Diamond)

Bok om 13000 års historia. Mycket bra. Kanske lite ensidigt och utan hänsyn till att den moderna människan kan ha anpassats genetiskt till förbättrade villkor i Västerlandet. Men en detaljerad och exempeltät genomgång av hur det kan komma sig att vi är där vi är idag. Tillfälligheter och tur - för oss i Västerlandet. Saknar ett register (- men nu har jag fixat ett!).

Ett utsökt universum (bok Brian Green)

Förklarar fysik. Mycket ojämn. På sina ställen overpedagogisk med långa liknelser och bilder som forklarar i minsta detalj. Och så plotsligt är man utlämnad åt svåra ord och komplexa forhållanden - och jag är helt lost. Då går boken ofta over till historier om hur personer och forskare upplevt sina ron och upptäckter. Superlativen haglar och ju mer komplex och obegriplig for läsaren, desto mer omvälvande, storslagen, fantastisk är upptäckten beskriven.

Avgörandets ögonblick (bok Mikael Tamelander Niklas Sennerteg)

Rolig som en tågtidtabell. Faktaspäckat om invasionen i Normandie, men tråkigt skriven. Taskiga bilder som är placerade lite var som helst utan sammanhang med texten. Kartorna obegripliga med symboler utan förklaring.

Normandie 1944 (bok Karl-Erik Norén)

Spännande med dagbok insprängd mellan intervjucitat, och mycket bra bildstil. Men jag blev förvirrad av att inte få källförteckning över alla citat. Och lite irriterande korrekturfel. Men bra tips på platser att besöka och att undvika.

Frestelsernas Berg (bok Jonas Gardell)

Det borjar med en liknelse om Sverige (Svarttjärn) som inte verkar ha plats for alla. Sen alla dessa som inte erkänner vem de är. Och den samlande människan som tror att lycka och trygghet finns i alla ting. Fantastisk är storyn om den iskalle fadern som stängs inne med mardrommar i sin forlamade kropp. De sju dodssynderna moter den galne Gardell. Bra!

Stalin, den röde tsaren och hans hov. (bok Montefiore, Simon Sebag)

Fakta blandas med dialoger och författatren tar ut svängarna, gissar känslolägen, åsikter och humör. Det gör att det blir en riktigt rolig och bra bok trots all fakta, klart bättre än t ex Berlin slutstriden. Baserad på intervjuer och brev och Stalins marginalanteckningar blir boken närvarande, som en film nästan. Stalins självsäkerhet och bildning bedövar - han är utan jämförelse tidernas mest beläste regent - och det galna hovet runt honom gör allt för att undvika att falla i onåd. Ett gangstervälde som kostade 30 miljoner livet. Men hur slutar det? Jo, Stalin dör. Mycket bra register men utan bildregister.

Pagan Babies (bok Elmore Leonard)

Forsta jag läst av honom. Kanon! Enormt rolig och bra tempo, även om man anar vartåt det lutar genom hela boken. Mr Leonard lär ha hjälp av en hel stab redaktorer for att krydda sina bocker med roligheter och fakta, men det gor inget - varfor ska han inte få gora bocker ungefär som Spielberg och dom andra gor film? Handlingen, som utspelas till del i Rwanda bland människor som upplevt alla helvetes fasor under folkmorden 1994, är klart skruvad och driver jäkligt bra med skenheligt katolskt prästerskap. Besserwisser-missionärer och tv-predikanter avslojas for sina verkliga syften. En del huvudfigurer påminner mycket om rollerna i Out of sight - men va fan, det är kul!

Vit jazz (bok James Ellroy)

Bra stil i språket - minimalt, man måste folja berättarjaget (polis Dave Klein) i tanken. Men handlingen är helt osannolik och värdelos: Klein mordar ett tiotal personer, likaså gor två polischefer som egentligen är storkriminella, medan boken utspelas under några veckor. Allt for att dolja sitt o andras dubbelspel. Lojligt minimerat aktorgalleri dvs huvudpersonen gor allt o andra är statister - beredda att do och doda. Utfyllt med kändisar som agerar osannolikt Ett slags känsla av modelljärnväg - allt är minimerat och osannolikt i sammanhang.

Stora döden (bok Dick Harrison)

Frågor: hur står sig pesten jämfort m smittkoppor, ebola, spanska sjukan i statistik och folks medvetande. Skillnad mellan virus o bakterier (medicinskt). Hur forhåller det sig till kolonialtider, andra kontinenter, samband m islams framväxt (600-talspesten), nya kulturer o religioner, avlatshandel (uppstod från Clemens VI ? Unigenitus-bulla). Kan dodlighet bero på foljdsjukdomar: dysenteri, kolera etc. Oklart resonemang s 357: Loppor äter spannmål, foljer handelsmän t boskapsbonder i hogland? Loppor utan råttor? Svåra ord: anna-själv-tredje (s165), jinner (väsen under marken muslimskt), simonism

Bockfesten (bok Mario Vargas Llosa)

(senare kommentar: Den enda bok jag läst av en författare innan denne fick Nobelpris! Och pris-motiveringen stämmer väl in på min recension, tycker jag.) Om Trujillo på Dominikanska Republiken. Vad är sant och vad är påhittat i den här boken. Det står att alla händelser och personer är faktiska. Och dialogen och möten och tankar är väl konstruerade för att göra en bra berättelse. Och den är bra. Mycket bra. Otäck och närgången, t ex i tortyrscenerna. Det som fastnar är annars flyggeneralens handlingsförlamning när mordet väl har skett. Han blir helt paralyserad och klarar inte att göra sin del av kuppen. Därmed försenas maktskiftet med flera månader och många konspiratörer dör i onödan, när Trujillos galne son tar över. Flyggeneralen var inkompetent i all sin vapenmakt. I stället är det den lille presidenten som briljerar med taktik och tålamod och med fredliga medel lyckas styra in Dominikanska republiken på demokratins väg. Förhandlaren segrar över våldsmännen. En Dag Hammarskjöld-typ? En rolig sekvens är när diktatorn Trujillo tvingas ställa in en välkomstparad för sin son på grund av sonens delirium tremens - han har festat på lyxjakten hela vägen från USA och hem. Sonen Ramfis hade skickats till militärskola i USA för att tuktas, men han hade ju tilldelats officersgrader från sju års ålder, och hade därför högst rang (och mest pengar) på hela skolan!

What I loved (bok Siri Hustvedt)

Tråkig, inåtvänd krönika, en massa namedropping i konst. Totalt humorbefriad. Skriven som om det var riktig konst som hon beskriver. Som om man skulle göra en bok om alla konstidŽer man har och väva en krystad historia runt. Personerna föreställs vara fängslande i hjärnan men det blir dom inte. Och ytligt och kroppsligt motbjudande.
Läst innan - och det var för detta jag gjorde misstaget att köpa boken: Där finns tre historier om att gå vilse: en om en pojke som springer ut i skogen från sommarstugan och hinner gå vilse och inte känner igen familjens sommarstuga och bil när han kommer ur ett skogsbryn. Han trodde inte han var där. Och mannen som går i en korridor och tror han ser en man möta honom när han ser sig själv i spegel i korridorslutet. Dricker sen ett glas mjölk trodde han skulle dricka juice, tycker i flera sekunder juicen smakar illa.

Buden på nummer 49 (bok Thomas Pynchon)

Obegriplig och fantastisk. Otroliga miljoer och personer och sammanhang. Ta t ex bataljonen som mejas ner på stranden av en sjo under2a världskriget, och vars ben bränns och askan blir svart bläck. Eller frimärkena som har små tryckfel - en liten postryttare - som används av det hemliga postsällskapet. Eller det sordinerade posthornet, symbolen. Handlar om en postsammansvärjning i typ tre olika tidsåldrar - man kan kalla boken paranoid, kanske antisemitisk underton.

Molza (bok Werner Söderhjelm)

Biografi, tryckt 1924, skrevs cirka 1913, och är forvånansvärt lättläst och rolig (finns på ett Bibliotek nära dej). Här har Säfve nog lånat det mesta till sin bok. Detta är sanningen om Molzas liv utifrån kända brev och dikter av, till och om Molza. Han verkar ha varit en riktigt jobbig konstnärstyp, tiggde och hotade sej till pengar från alla i omgivningen, skrev patetiska högtravande pekoral till dikter och brev (men sådan var stilen hos "cinquecento-poeterna" enligt Söderhjelm). Och förutom historierna om Leo Africanus och påvestatens trassliga ekonomi och problem med Luther, finns det mesta som händer i Säfves bok redan beskrivet i den här boken. Allting om påvarnas och kardinalernas supande, deras fester och höstjakter, svågerpolitiken och krigen, bekräftas. Men skrivet i en underhållande besserwisser-stil (med tidstypisk självcensur i de snuskigaste breven och dikterna). Vi får bl a veta att Molza var emot judeförföljelser, och Söderhjelm lämnar mycket utrymme åt starka och självständiga kvinnliga personligheter bland Molzas många kompisar och välgörare från den tiden, t ex om Giulia Gonzaga s 124 "... och i borgen i denna lilla stad formar hon omkring sig ett av dessa renässansens många lysande kulturhov, vilkas medelpunkt är en högbegåvad kvinna.". Detta till skillnad från Säfve som låter kvinnorna vara namnlösa objekt. 

Vem var då Söderhjelm? Nordisk Uppslagsbok från 1945 visar både bild och levnadsbeskrivning av honom (och hans lika kända syskon), en finlandssvensk litteraturvetare och politiker som skrev en bedövande mängd biografier och annat. Han avslutade sin karriär som Finlands minister i Stockholm på 1920-talet!

Molza, älskaren (bok Torbjörn Säfve)

Historiska personer allihop: Rafael, Michelangelo, Molza, påven Leo X, da Vinci, Sadoleto och alla dom andra. Dom levde då i slutet 1400- början 1500-talet och träffades nog. Men där tror jag sanningen upphör. Boken använder ramhandlingen for att propagera mot tråkige Luther och för frihet, konst och kärlek. Om påven LeoX och hans hov verkligen levde så skulle vara intressant att veta. En korkad grej är att det är bara männen som är smarta och kvinnorna är sexobjekt. Den enda klyftiga damen har inget namn!
(MEN: Om man också läser Werner Söderhjelms biografi om Molza (se nedan), så förstår man att Säfve har konstruerat sin huvudperson utifrån det romantiska och högtravande innehållet i dennes dikter, snarare än den historiske Molza.)

Mannen utan öde (bok Imre Kertesz)

Stark men uthärdlig skildring av liv i koncentrationslägren. Berättarjaget leder försåtligt läsaren framåt steg för steg, "javisst, så måste det vara, det är ju klart" följer en hela tiden genom alla fasor och händelser. Allt som händer är små förändringar från det normala livet till det abnorma. Allt som händer i lägret är helt naturligt, det är själva lägret som är onaturligt. Och så slutsatsen att det är tiden, de små doserna, sekund för sekund, minut för minut, som gör det outhärdliga möjligt att uthärda. Och upproren - de som begår självmord, de som biter ihop, de (vakter) som förser sjuka fångar med besök eller mat - som ett uppror. Religionen eller totalt utlämnande åt ödet verkar vara enda sättet att överleva.

Herr Arnes penningar (bok Selma Lagerlöf)

Riktigt töntig flicknovelltyp, språket kantigt och gammaldags (1904), osannolik moralkaka som tar spöken till hjälp. Och då kan man ju twista det hur man vill, eller hur? Enda fördelen är att den är kort.

Amerikanen (bok Henry James)

Så har man läst en bok från sjuttiotalet... 1870-talet. Vår hjälte, en rik amerikan, jämnårig med författaren, anländer till Paris för att hitta kultur, historia och kanske en fru. Han saknar allt detta i sitt ytliga hemland. Men det visar sig att hans idealbild av Gamla Världen inte stämmer - här sänker sig intriger, släktens tvång och konventioner som en dammig seg spindelväv över allt vad livslust och kärlek heter. Vi får se en omöjlig romans, en meningslös hedersduell till döds och en förvirrad och desillusionerad hjälte - Amerikanen. Gamla Världen är inget annat än inskränkt, tillkrånglad, ologisk och omöjlig att förstå för en rationellt tänkande människa. I översättning till ganska modern svenska från 1960. Passager:
"Är det verkligen möjligt att något sådant kan försiggå här i landet? frågade han till slut. Att hjälplösa kvinnor tvingas att gifta sig med män de avskyr?"
"Han hade själv aldrig varit någon särskilt medveten patriot, men det retade honom att hans land skulle behandlas på detta nedlåtande sätt, och till slut tog han bladet från munnen och svor på att Amerika var det största landet i världen och kunde stoppa hela Europa i byxfickan."
"Hans sätt var helt enkelt ett utslag av hans allmänna hygglighet, av hans instinktiva och äkta demokratiska åsikt att alla människor bör få trivas."
"Tristram underät inte att fästa sin gästs uppmärksamhet på de finaste numren, gaskronorna och varmluftssystemet."

Storm över Frankrike (bok Irène Némirovski)

Egentligen två böcker - Junistorm och Dolce. Det är 400 sidor rolig, sorglig, obarmhärtig och välskriven berättelse om vad som händer ett land i ockupation. Hur civilisationens tunna fernissa rinner av borgare och bönder när var och en ser till sitt eget bästa. Men inte alla - några få bjuder medkänsla och blir belönade för det. Sen visar det sig att tyskarna är ju inga djur. Fraternisera eller håll flaggan högt, som i det Stora Kriget, vad väljer du själv? Samtidigt riktigt roligt skriven, som en helt underbar scen när några kvinnor begär ut värdeföremålen från sitt tyskockuperade slott: "Fotografi av farfar vid ammans barm och farfar på dödsbädden" - Lucky Luke-humor. Författaren kunde blivit en av de största i fransk litteratur, men detta blev det sista hon skrev innan hon arresterades och dog i Auschwitz 1942. Hon var redan före kriget en driven och etablerad författare, men denna bok, autentisk som Anne Franks dagbok, kunde publiceras först 60 år efter hennes död.

Upp till kamp! - tv-serie

-Ska du med? säger stalinisten i strejklastbilen till Tommy vid Lindholmens varv. -Nej, vi ska inte åt samma håll! Symboler duggar tätt. Jag är golvad och knockad. Så bra, så välklippt, så välfilmat och välspelat. Hopplockat med dokumentärklipp, svartvitt till halva del två är ett genialt grepp. Musiken, kläderna, bilarna, gatorna, allt är genuint (vad vet jag, jag var ju för liten?) Peter Birros "Birrismer" lyser igenom manus: - Dom förstår inte vår musik, dom förstår inte våra kläder, dom är rädda! (Tommy i avsnitt 1). - Det måste vara fel på ett samhälle som slår sina egna barn! (Rebecka i avsnitt 1) - Socialdemokratins största misstag är att dom slår de unga radikala rakt i ansiktet och väljer att göra dom till sin fiende! (Tommys pappa i avsnitt 4). Alla symboler: Tommys USA-tröja -Jag älskar Amerika!. Tommy som nitar langar-pundaren precis före sitt bröllop slår ihjäl knarket rent fysiskt -- men knarket kommer tillbaka på kvällen och dödar Erik med två skott, Erik som var på väg in i sex- drugs'n rock'nroll.