Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Tänkte "Forrest Gump-kopia", och visst påminner den. Mycket är dessutom stulet från den verklige Anton Nilssons livshistoria. Den moraliskt orubblige och handlingskraftige Amaltheamannen - en av Sveriges sist dödsdömda och benåndade. De skruvade historiska skrönorna är bäst och väldigt korrekta. Nutidsäventyret slarvig utfyllnad, men med absurda poänger i stil med bröderna Coen. Obegripligt nog blir alla olika karaktärer utslätat likadana och bästa vänner på några veckor, och gangstern lika glad som de andra trots att det är hans femtio miljoner de sätter sprätt på tillsammans. Nutidsäventyret är osannolikt, skrönorna trovärdigast. Otippat.

Gravity

Sandra Bullock och George Clooney valsar runt i riktigt trovärdig och läckert filmad/fejkad rymdoperett. Rymden är lite för liten - rymdfärjan, stationerna, Hubble och rymdskrotet ligger lite för nära varandra däruppe på himlavalvet, relativ fart och omloppstid mellan hjältarna och skrotet stämmer inte. Bagateller, det här är riktigt bra.

En man som heter Ove

Jag har läst flera dråpliga krönikor av Fredrik Backman och hade höga förväntningar på "årets roligaste bok!" som det står tryckt på omslaget. Platt fall. Samma gubbkris som i "Gunnar", och samma stil (påminner också om "Regnkungen Henderson" av Saul Bellow). Men "Ove" vadar i en sörja av tröttsamt krystade liknelser staplas på hög. Och en massa sakfel, några exempel följer. Kap 25, sid 229 i pocket: man kan inte koppla ett bilbatteri till en plåt för att göra den strömförande, som Ove beskrivs göra. Kap 29, sid 262 i pocket: det är vinter med snö i boken, men här sätter dom sig på marken och lagar en punka i tio minuter. Och nånstans står det att brevbäraren Adrian delar ut reklam, det gör inte Posten.

Inifrån

Thomas Bodström ska (bort-)förklara sig. Jag orkade bläddra några avsnitt och det är egocentrerat och väl sållade sanningar  - så jobbar väl en advokat. Han undviker t ex frågan om det faktum att hans pappa var sosseminister påverkade att han "ärvde" ämbetet - trots att han ondgör sig över att kungahuset går i arv, och drar bara paralleller med näringslivsfamiljer, inte politiker. Han ondgör sig över "vissa" riksdagsledamöter som glömt sin anledning att bli politiker, sitt kall. Han nämner en misslyckad presskonferens där han gjorde bort sig, men redogör inte för vad som sades eller varför. Han svarar alla som kritiserat honom för att varit borta från riksdagen för mycket, pga sitt jobb, "riksdagen är ett uppdrag, man ska kunna sköta ett jobb parallellt" - visst, men då kan man välja ett jobb som inte går ut över uppdraget så mycket.

Mot alla odds

Femton sanna historier om enskilda personer som förändrat ett krig, mest från 1900-talet. Gräsrotsperspektiv, och massor med "det hade jag inte en aning om".

Balladen om Marie Kröyer

Ett kostymmuseum med knappar som man trycker på så börjar figurerna röra sig. Kalkon.

Django unchained

Quentin Tarantino gör spagettiwestern med samma hämndtema som Inglourious Basterds. Osannolika karaktärer, som i Pynchons Gravity's Rainbow, grymt bra Samuel L Jackson kör dubbelspel. Bara KKK-scenen som är för mycket Helan och Halvan.

Searching for Sugarman

Associerar till Shuggie Otis. Förresten, José Gonzalez låter väl lite som Rodriguez?

Skyfall

Plattfall. Bra action i början men sedan så tråkig och seg så till och med M vill somna in. Och det gör hon.