En babusjka konfronterar ryska soldater och säger till dem att de ska stoppa solrosfrön i fickorna, så att det åtminstone växer solrosor där de faller. Personlig, utlämnande, poetisk, välskriven berättelse om vad kriget i Ukraina gör med människor. De som drabbas och kämpar där, och de som hjälper här från Sverige. Och med Lena själv. De som hjälper längst fram är inte UNHCR eller de andra stora fina organisationerna, de riskerar inget. De som drivs att hjälpa så att de nästan tar slut på sig själv, konstaterar Lena, måste kanske ha varit trasiga själv en gång i tiden, och blivit hela.
