I dag, på August Strindbergs och min födelsedag visar SVT2 filmen ”Erik Nietzsche - De unga åren”.
Jag fick läsa manuset långt innan filmen spelades in och kan konstatera att det finns en scen som inte kom in i den färdiga filmen. Här kommer den:
Erik, dvs. Lars von Trier, har mardrömmar, han drömmer om Zelko och hur denne kom till Danmark. Nej, Zelko, föreställande Vladimir Oravsky, var ingen politisk flykting från det kommunistiska Tjeckoslovakien, som han själv påstod, Zelko var i själva verket utkastad från sitt land. Så här lär det ha gått till: Det var en mörk natt. I dess beskydd körde en polispiket fram till den taggtrådiga gränsen mellan Tjeckoslovakien och Österrike och två poliser drog den fastbundne Zelko ur bilen och kastade över honom den höga gränsbarriären med ordern ”Kom aldrig tillbaka!”
Lars von Triers film ”Erik Nietzsche - De unga åren” hade premiär den 25 december 2007. Lasse har skrivit den och Lone ”Italiensk for begyndere” Scherfig skulle regissera den. Men Lone har lyckats få finansiering till filmprojektet ”Hjemve” och Jacob ”Anklaget” Thuesen tog sig an Lasses komedi. Manuset heter ”Erik Nietzsche – de unge år” och handlar om tiden då Lasse gick regiutbildning på Den Danske Filmskole och förutom fyra, är samtliga i filmen förekommande figurer fortfarande högst levande. Här finns bland andra Henning Camre, Katrin Ottarsdóttir, Mogens Rukov, Ghita Beckendorf, Jimmy Leavens, Ingrid Oustrup Jensen, Grete Bentsen, Eva Høst, Christian Hartkopp, Hans Henrik Jørgensen, Edward Fleming, Rumle Hammerich, Tomas Gislasón, Tom Elling, Ole Schwander, Hans Christensen, Gert Fredholm, Per Årman, Kirsten Norholt, Åke Sandgren, Stig Larsson och i mångt och mycket yours truly Vladimir Aurum Oravsky i rollen som den muskulöse Zelko. Zelko, inom parentes sagt, spelas av David Dencik, även han med en liten droppe östeuropeiskt blod i ådrorna.
Jag känner Lone och med Lasse har jag samarbetat flera gånger: han har filmat mina manus, vi har samregisserat en musikvideo med den på den tiden världsberömda popduon Laid Back, Lasse var min regiassistent och han har spelat en av huvudrollerna i en av mina filmer, så jag skulle nog få igenom alla de ändringar jag ville, det är jag övertygad om. Jag pekade ut en rad kraftiga avvikelser från verkligheten rörande min person och mina filmer i Lasses manus, så som jag mindes det, samtidigt som jag konstaterade att det var just dessa påhittade avsnitt som gjorde manuset både roligt och framför allt mer helgjutet. Därför svarade jag att ”jag har inte det minsta anspråk på att man ändrar så mycket som ens ett jota i manuset.”
Jag fick ett genmäle, att var och en av de porträtterade tyckte att just hon eller han var något ofördelaktigt skildrad men att alla de övriga som befolkade detta manus var fångade på pricken. Är inte det en lika tänkvärd som välfångad beskrivning av hur den mänskliga hjärnan fungerar, så säg?
© Vladimir Oravsky
Vladimir Oravsky, Lars von Trier, Ole Schwander i pausen på genomgången av klippningsarbetet av filmen Direktören för det hele.
