Jan Guillou. Den överlägset tråkigaste och sämsta av übermensch-bröder-dubbeltrilogin. Jag tror han skrev den här för länge sen, i början av 70-talet kanske, och la den i byrålådan. Uppväxten i tråkig kronologi, några instuckna avsnitt från 70-talet riktade till sin mors äldre kusin "Johanne" – kanske han lovade henne att skriva hennes, och därmed übermensch-brödernas, berättelse nån gång? Sen plockade han upp den ur byrålådan, la till några trådar om att skriva Ondskan och andra framtidsspaningar, fixade till alla namn och fogade den som avslutning till übermensch-sviten.
Konstigheter om segling, som vanligt, och några andra slarvfel, (-- detta kanske inte var här utan i Blå stjärnan. Eller båda? -- plus en obegriplig replik under 50-talet "han verkade som han var från 60-talet" – det kan man ju inte veta på 50-talet hur en typisk 60-talsperson skulle bli).
