Lars Wilderäng. När elektronikvirus äter upp allt som går på el, men bara ger oss lite feber och hosta, backar vi hundra år. Här rasar civilisationen lite väl snabbt. Inte så inlevelsefullt som den försåtligt vardagliga beskrivningen av stegvist förfall i Mannen utan öde. Men det som brister i psykologisk inlevelse kompenseras av tekniska detaljer och sociala observationer. En bra beskrivning av hur det kan vara som flykting – aldrig välkommen, alltid misstänkliggjord. men ett något pekoraliskt avsnitt om invandrarna i Göteborg som flytt från värre saker, och nu sluter sig samman för att hålla sig civiliserade: muslimer, judar, kristna sida vid sida, och med starka kvinnor som ledare.
Men vart tog 1800-talet vägen? Varför bygger dom inte vagnar för häst och oxe och andra mer eller mindre industriella prylar. Det kan ju inte ta så lång tid att ställa i ordning ånglok, segelfartyg, pråmar, cyklar och cykelkärror. Kunskapen har ju många kvar, och finns på museum och i böcker, vid den tid när Stjärnklart utspelas.
Trots Göteborgsfokus är Karlsborg i centrum (igen, även i Gotlandskrigen). Dom marscherar ut genom Götaporten i kap 53, precis som jag 27 maj 1983. Vapenhandlaren som plågas av räntor eftersom licenserna tar sån tid – stämmer med Jakt & Friluftsgården-reportaget.
Afghanistan-soldaten på slutet pratar om reningen istället för nedsläckningen, utplånat Israel, storkalifat. Kanske författaren la till det precis i slutsvängen, nu när IS hamnat i fokus 2014.
