Lite irriterande fel i meningsbyggnad och stavfel. Åke är expert inom histologi, kroppens vävnader. Jag fick boken av familjen Q på min 62-årsdag (firade i Frankrike).
Acetylkolin, signalämnet, tar sig snabbt fram till en muskel så den rör sig blixtsnabbt. Sen ska muskeln slappna av, det är enzymet acetylkolinesteras som klyver acetylkolin så muskeln slappnar av. Botulinumtoxin stoppar ivägskickandet av acetylkolin frå nervcellen. Musklerna slutar fungera. Botox funkar för att ämnet stannar kvar där det injiceras. Nervgaser stoppar acetylkolinesteras så att musklaer aldrig slappnar av, de krampar och slutar fungera. Synapser är en fotbollsplan där primärcellen på ena sidan skickar ut "spelare" budbärarmolekyler (gamma-aminosmörsyra GABA) mot målet sekundärcellen. Gliaceller sitter som åskådare på läktaren runtom, och rensar bort budbärarna när primärcellen upptäcker att impulsen nått fram, sk återupptag. Parkinsons sjukdom är för lite dopamin, för svaga signaler. Depressioner är ineffektivt serotonin, budbärare, så då ska man minska återtaget.
Åke blev väldigt noga med att djurförsök genomförs korrekt och etiskt. Det var på FOI i Umeå, som på den tiden dessutom var alternativt och vänster. Hur som helst gjorde etiken att han slutade äta kyckling och blev vegetarian (undantag vilt och fisk), och först senare tillkom miljöargumentet för hans del.
s105: nine-eleven 2001 gjorde att USA övergav sin gamla försvarspolitik - att försvaret skulle kunna bekämpa åtminstone fem samtidigt uppblossande krig om de hotade den amerikanska nationen. Fienden skulle upptäckas tidigt och förhindras effektivt att nå USA:s "main land". Men fienden hade ju lyckats göra just detta oupptäckt, alltså var strategin misslyckad. Elva dagar efter nine-eleven började uppbyggnaden av ett inhemsk försvar. Begreppet "Homeland Security" befästes i Vita Huset och fick resurser för terror-bekämpning. November 2002 bildades nya ministeriet Department of Homeland Security, DHS, som koordinerade 22 myndigheter och 300000 personer. De första myndighetspersoner man stöter på när man anländer till USA tillhör DHS.
Efter FOI var Åke med och bildade en "överrock", ett center för CBRNE-frågor (kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva vapen) för civila samhället i Europa, mha FOI, Umeå Universitet, Norrlands universitetssjukhus, polisutbildningen, ambulans-, katastrofmedicinsk och räddningstjänst-utbildning, alltihop i regionen. Dom har gjort mångmiljonprojekt i EU:s forskningsprogram sen det startade 2008.
Bokens fokus är utredningarna i Syrien, som Åke egentligen gör som "pensionär".
I Syrien försöker Assad-regimen bomba ut rebellerna. Oskyldiga dör i tusental, svält och sjukdomar. Al-Qaida och IS har växt, de rekryterar civila som egentigen inte vill kriga, genom att betala för familjens mat, det enda sättet att få mat. Saddam kan fortsätta bomba eftersom han "bekämpar terroristerna".
Det saknas nog ett stycke - nej, det kom visst på sid 183. På s175 Efter Syrien fick syriske general Hossam el-Sharif följa med till Haag och överse provberedningen på OPCW :s laboratorium. Det står bara "överse" och inget om att han fick med sig prover, men på sid 180 står det att Putin borde fått rapporter från ryska analyser av prover som Sharif lämnat till ryska ambassaden i Haag. Men på sid 183 finns det saknade stycket.
"Chain of custody" bibehålls alltid när prover och andra bevis (intervjumaterial, film m m) förs till nästa led i analyskedjan. Ofta mha kurirer som har ansvar från punkt A till B, eller andra sätt att ha obruten transport.
Sid 181 "spännande tanke att de prover vi tog i Syrien som analyserats i ryska laboratorier kan varit en viktig bricka i det stormaktsspel som pågick". Det ledde till att Ryssland fick Assad i Syrien att snabbt lämna ut sina kemiska vapen, för att slippa anfall från väst. Stort!
När Åke lämnade rapporten till FNs generalsekreterare Ban Ki-moon inför officiella kameror, hade han en slips i fickan som Ban fick knyta på honom - Åke var för nervös och hade ingen spegel. Ban hade föregripit rapporten genom att säga redan tidigare i ett annat officiellt sammanhang att Assad var skyldig. Men det var tydligen uppenbart eftersom det var så stor mängd sarin, 300 liter, vilket talade för att någon hade kunskap och resurser, och flera hundra hade dött.
Adhams historia spränger in här och där, och till sist vävs allt ihop.
Men i slutet av boken avslöjas resultatet av detektivarbetet från Syrien i ett "testamente", nämligen att sarinblandingens "fingeravtryck" av biprodukter är identiskt i alla tre attacker i Syrien - det är inget hemmagjort hopkok. Och eftersom Assads regim sagt att inget sarin stulits från dem vet vi att de tillverkade allt giftet och utförde attackerna. Och det vet ryssarna också efter sina analyser, och det var därför de fick Assad att lämna över allt gift för destruktion. Ryssarna svarade alldeles för korrekt och initierat på inspektörernas frågor, och de misstänkte en läcka. Men OPCW-kontoret var avlyssnat, visade det sig.
