Dansk serie på SVT om Bakken och Cirkusrevyn på 70-talet. Danskt 70-tal: rökning och naket, sprit och droger, hustrumisshandel, åldersskam, nepotism, strejk och kvinnokamp, konkurrens, katastrof - och succé. Alla har sin historia. men det är "til syvende og sidst": Laget före Jaget. Scenografi och gestaltning och filmning är genomarbetad och sunkig, likt Upp till kamp, Systrar 1968 eller On Becoming a God in Central Florida. Skådisarna är formidadla, förmodligen musikalartister hela högen. Henny som tar bilder på allt hela tiden - det är hon som har skapat serien, tänker jag.
Artikel i Sydsvenskan:
Ditte och Louise: ”Det finns ett slags hyggesexism som är väldigt dansk”
Skådespelaren klämde kvinnliga kollegor på brösten, men många betraktade honom ändå som en vän. Tv-serien ”Chorus girls” bygger på verkliga händelser och räds inte för att visa folkkära danska komikers sämre sidor. ”Man kan vara en stor underhållare och hustrumisshandlare”, säger Louise Mieritz, en av seriens skapare.
Linus Kuhlin är författare och frilansjournalist.
Killinggängets Andres Lokko sa en gång att ”humor har ingenting med glädje att göra”. Det vet huvudpersonerna i tv-serien ”Chorus girls” som i både dansk och svensk press kallats ”årets bästa serie”. Sussie, Ulla-Berit, Vibeke, Joy, Mimi, Diana, Henny och Åse arbetar som dansare på Bakkens Cirkusrevyn, men det är allt annat än kul.
Både på och utanför jobbet blir de trakasserade, antastade och hetsas till att ”hålla figuren”. De hemlighåller sina sexuella läggningar och sminkar över blåtirorna som deras män ger dem. Mellan dansnumren river kollegorna ner skratt med sexistiska visor och misogyna skämt.
– Det brukar heta att man ska gräva där man står. ”Write what you know”, liksom. Jag och Louise har kämpat oss fram i humorbranschen i 25 år, så vi vet vad de här karaktärerna går igenom, säger Ditte Hansen som skrivit och regisserat serien ihop med parhästen Louise Mieritz.
Den utspelar sig ”någon gång på 70-talet” och handlar som sagt om åtta kvinnor som får jobb på Bakkens årliga sommarrevy. Det utlovas glitter och glamour, men spelperioden blir inte som någon av tjejerna har tänkt sig – på gott och ont.
– Att serien till ytan handlar om Cirkusrevyn är lite som en trojansk häst. Många börjar nog titta för att se porträtten av Preben Kaas och Dirch Passer, men egentligen handlar det om tystnadskultur och patriarkala strukturer, säger Louise Mieritz.
– Samma sak med de snygga tjejerna i små bikinis. Det är äppelmoset som man tar medicinen med, fyller Ditte Hansen i.
Cirkusrevyn på nöjesfältet Bakken norr om Köpenhamn är sedan 1935 en pålitlig institution i danskt nöjesliv. Precis som i serien var Preben Kaas (Dynamit-Harry) revydirektör där under 70-talet och de flesta danska komiker har någon gång stått på Cirkusrevyns scen. Så även Ditte Hansen och Louise Mieritz – som duo har de levererat texter till revyn och Ditte var med som skådespelare mellan 2006 och 2016.
– Från min loge kunde jag se in i dansarnas omklädningsrum och vi började prata om att det var ett väldigt intressant rum, som å ena sidan är en arbetsplats men också ett rum fullt av hemligheter och förtrolighet. Vi hade redan planer på att skriva någonting om 70-talet och om kvinnor som delar med sig av sina erfarenheter. Omklädningsrummet blev den perfekta spelplatsen, berättar Ditte Hansen.
En stor del av serien baserades på intervjuer med dansöser som var med i Cirkusrevyn på 1970- och 1980-talet.
– Det var helt fantastiskt! De var väldigt frikostiga med att visa sina hem och sina fotoalbum. Flera av dansarna berättade om våld i nära relationer, som blev ett centralt tema i serien. Vi hade inte tänkt ha med det från början, men efter att ha hört deras vittnesmål kändes det angeläget att ta upp det, säger Ditte Hansen.
Utifrån dansösernas berättelser skrev de fram seriens åtta protagonister. Resten av persongalleriet är verkliga personer, som Preben Kaas, Dirch Passer, Claus Ryskjær och Lily Broberg. Serien är, som det heter, ”inspirerad av verkliga händelser, och en del overkliga”.
– Vi lekte ett tag med tanken på att bara ha fiktiva karaktärer, men då skulle det inte få samma effekt. Det är fiktion, men vi ville också visa hur det faktiskt var. Med det sagt ville vi inte göra några karaktärsmord på de här folkkära komikerna. Man kan vara en stor underhållare ochhustrumisshandlare. Och vi har gjort research så vi påstår ingenting som inte redan är känt, säger Louise Mieritz.
Som man får se i ”Chorus girls” hade till exempel Claus Ryskjær en ovana att klämma kvinnor på brösten när han hälsar på dem. Han slutade på Cirkusrevyn så sent som 2005.
– Saker är sällan helt svart eller vitt. De dansöser vi intervjuade beskrev Claus Ryskjær som en vän. Därför skrev vi in att han hjälper Sussie när hon är väldigt full, säger Louise Mieritz och fortsätter:
– Men han antastade också sina kvinnliga kollegor. Han trodde säkert att han bara var rolig när han gjorde det. Det finns ett slags ”hyggesexism” som är väldigt dansk. Om en kvinna säger ifrån så får hon höra typ ”men kom igen, har du ingen humor?”.
Att ”Chorus girls” utspelar sig på 1970-talet är inte heller oviktigt. Genom den tidsmässiga distansen blir innehållet svårare att skoja bort, menar Ditte Hansen.
– Hade vi förlagt handlingen till nutid hade många sagt att sexismen var överdriven.
Och så är det väl lite bättre arbetsklimat på Cirkusrevyn i dag?
– Både ja och nej. På 1990-talet fanns det fortfarande en rutin på Cirkusrevyn av att gå på toaletten när vissa skådespelare närmade sig, för man visste vad de var kapabla till. Nu, efter Metoo, är det lite bättre, men på ”min tid” var det inte så annorlunda mot 70-talet.
Förutom att ha skrivit och regisserat serien spelar Ditte Hansen och Louise Mieritz även två av rollerna, som Sussies och Dianas mammor. Det är inga smickrande kvinnoporträtt, tvärtom tar mödrarna ofta förövarnas parti.
– Som komiker är vi vana vid att skämta på vår egen bekostnad, så det var roligt att spela antagonist. Och serien handlar inte i första hand om män och kvinnor, utan om att patriarkatet skadar alla, oavsett kön. Därför var det viktigt att visa att även kvinnor kan dra nytta av patriarkatet, säger Ditte Hansen.
Ditte Hansen och Louise Meiritz har arbetat ihop sedan 2008. I Danmark känner många igen dem från tv-serien och sedermera långfilmen om ”Ditte & Louise”, där de spelar uppskruvade versioner av sig själva.
I likhet med ”Chorus girls” handlar serien och filmen om kvinnors villkor inom nöjesbranschen. Då, runt 2015, var feministisk humor fortfarande relativt outforskad mark i Danmark. ”Metoo gick över världen, kom till Danmark och dog”, sa Ditte Hansen till HD-Sydsvenskan 2018.
Hon och Louise kommer säkert driva med patriarkatet även i framtiden, men just nu vill de utforska andra ämnen.
– Vi håller på med en långfilm om ett kärlekspar som är mitt uppe i en kris. Och sedan skriver vi på en tv-serie om konsumtion och kapitalism, berättar Louise Mieritz.
Båda projekten ska dra mer åt drama, men med komiska inslag – dramadysom det heter på nusvenska. Humor och allvar är trots allt nära besläktat, menar Ditte Hansen.
– Humor är serious business. Det är hårt arbete och väldigt svårt. Man kan inte tramsa runt och nöja sig med att någonting blir ”ganska kul”. Antingen så är det kul eller så är det inte kul, och då måste man anstränga sig.
FAKTA
Ditte & Louise
- Ditte Hansen (f. 1970) och Louise Mieritz (f. 1971) träffades i en pjäs där de fick improvisera mot varandra. Har sedan dess främst skrivit manus för både scen och tv.
- 2015 hade tv-serien ”Ditte & Louise” premiär. Den gjordes i två säsonger och 2018 kom en långfilm med samma namn.
- 2019 utkom boken ”Gode kasser”.
- ”Dansegarderoben” hade dansk premiär i februari 2023 och började gå på Sveriges Television i juli under namnet ”Chorus girls”.
FAKTA
Ditte om Louise och Louise om Ditte
Ditte Hansen om Louise Mieritz:
"Det jag gillar mest med Louise är hennes humor. Hennes hjärna fungerar på ett väldigt skruvat och roligt sätt. Även när vi skriver väldigt dramatiska scenerna kan hon komma med en väldigt rolig twist. Det är bara så hon är – naturligt rolig."
Louise Mieritz om Ditte Hansen:
"Som manusförfattare är det viktigt att vara en bra lyssnare. Man måste lyssna på sig själv, på sin intuition, på skådespelarna, på regissören … för att göra det måste man ha mycket empati, och allt det här är Dittes största styrka."