Bombshell

Dokumentär om Hedy Lamarr, bombnedslaget i Hollywood från Wien, som fick patent på frekvenshoppad radio. Uppfinnare, skådis. Idén till frekvenshoppning kan hon ha fått från en trådlös fjärrkanalväljare till radio, som hon sett. Hon ville hjälpa England i ubåts-kriget, hon hade ju bott i London när hon flydde från sitt första äktenskap med en österrikisk vapenfabrikör. Hennes patentkollega tillförde kunskap om hur man synkroniserar självspelande pianon. Men flottan sa nej, dom ville inte installera självspelande piano i torpeder. Välgjord, bra intervjuer och mycket film.

Zero dark thirty

Om hur de hittade Bin Laden, speciellt jobbet som agent Maya gjorde. Mycket är förutsägbart eftersom det har hänt, och man minns mycket. Men det här är tekniskt väldigt välgjort, t ex inbrytningen i "fästningen", som jag läst detaljerade beskrivningar av. Helikopterflygningen dit, otroligt bra. Och alla smällar. Extra kul att Fares Fares gör en viktig agentroll, får t o m vara med på inbrytningen.

13 myter om bostadsfrågan

Av CRUSH. Dravel. Jag trodde den skulle slå hål på myten varför alla vill bo i staden och varför det byggs så mycket och förklara flyttkedjan. Men nej, mest handlar avsnitten om att det är kapitalets fel, och fria marknadskrafter. Diagrammet på sid 123 ska illustrera att bostadsbubblan i Spanien inte hängde ihop enbart med krisen 2008, och det ser ut som prisnedgången började redan 2005. Men det diagrammet är faktiskt prisökningstakten, alltså derivatan. Försåtligt. Kapitel 12 säger att högt värderade (centrala) objekt som har låg avkastning är bäst att utveckla, eftersom nuvärdet blir lägre på en fastighet med hög avkastning (i ytterområden, lågt värderad). Jag tror det ligger något skumt i den beräkningen. Och nu vet jag: nuvärdet ska inte beräknas på avkastningsprocenten på objektet, utan på bankräntan, eftersom avkastningen i kronor har samma värde på banken oavsett om den skapas i en högt eller lågt värderad fastighet. Ett enda bra avsnitt: pensionärer kan inte flytta från amorterade hus för de kan inte köpa något annat högt värderat. Alltså funkar inte flyttkedjan. Sammanfattning: mångordigt dravel.

The Departed

Äsch. Massor med kända skådisar, men kass story utan humor och utan vändningar. (Har bara sett halva fram till TV4-nyheterna, men det räcker...)

Dunkirk

Av Christopher Nolan som gjorde Interstellar.
Seeegt...  Fina flygscener med en handfull Spitfires, Messerschmitt Bf 109 och Heinkel He-111 i strålande solsken. Men alldeles för många sekvenser med kulor som skjuts från en Spitfire med en Bf 109 i siktet. Och några jagare och minsvepare och fiskebåtar – de flesta dock för moderna. Och sedan män som håller på att drunkna, män instängda i båtar, män utanför båtar, män i flygplan, som kämpar mot vatten i mängder med scener. Tidslinjen hoppar fram och tillbaka, långsamma sekvenser spelas om igen från olika vinklar, till tråkig musik. Slutscenen är helt orealistisk och rent pekoral.

Albert Nobbs

Glenn Close som manlig kypare på 1800-talshotell. Läskigt lik Robin Williams i utseende och mimik är hon. Ok film.

Kungens hologram

Tom Tykwer. Tom Hanks ska sälja hologram-videokonferens i Dubai. Seg story, Hanks ligger i skilsmässa och har ekonomiska problem. Musiken, bilderna fantastiska, och sen slutar det lyckligt. Snyggt men tjaha. Kul poäng att han tidigare outsourcarde en hel cykelfabrik till Kina, som sen stal märket och fabriken.

Peace, love and misunderstanding

Med Jane Fonda, Rosanna Arquette. Mannen begär skilsmässa från dotter till hippiemorsa. Dottern tar sin dotter och åker till hippiebyn och allt blir finemang, med diverse komplikationer. Tuddiluttigt komeditrams.

Shooter

Med Mark Wahlberg. Tråkigt avancerad konspiration, och osårbara hjältar, speciellt i eldhavet och kulregnet mot slutet. Varför klarade sig Memphis med ett kroppsskydd, när alla andra prickskjutits med head shot? Men mycket intressanta prickskyttescener och detaljer.

The devil's mistress

Tjeckisk skådespelerska blir älskarinna till Goebbels. Men det roliga är att vi såg kälkscenen spelas in i Spindleruv Mlyn.

LYCKANS OST – ny bok av Vladimir Oravsky, den här gången på svenska

Boken LYCKANS OST finns på danska (LYKKENS OST), den sålde riktigt, riktigt bra. LYCKANS OST är utgiven även på tjeckiska (ŠŤASTNEJ SÝR), dock i en samlingsvolym, tillsammans med flera andra lika läsvärda berättelser från Vladimir Oravskys träget skapande penna.

LYCKANS OST bygger på ”Ulan”, som vann 1:a pris i en av Barnens Bio Kontrast utlyst tävling om bästa filmmanus för barn ”om vuxnas arbetsliv och även andra för barn okända världar”, skriven av Vladimir Oravsky och Sven Erik Svenson.

Handlingen i korthet: Musen Josef har det bra hos pojken Rasmus. Varje dag får han färskt vatten, vitaminer och en bit ost, något som Josef tycker extra mycket om. 

Men Josef är ändå inte lycklig. 

Inte så att han är otacksam, men han – så som de flesta levande varelser – vill kunna stå på egna ben, sköta och klara sig själv. Därför rymmer Josef från sin bekväma fristad.  

Josef lär sig ysta. Och liksom mjölken omvandlas till ost, härdar och mognar, genomgår Josef en liknande förändring. 

LYCKANS OST beskriver mobbing och förlåtelse, flykt och invandring, regnbågsavvikelse och ”normalitet”, karate kids wax on wax off, lärdom och spänning. Och att Josef har sin förebild hos den Bibliska hjälten med samma namn, gör berättelsen LYCKANS OST ännu mera läsvärd och allmängiltig. 

Den svenska versionen av LYCKANS OST är rikt illustrerad av Elena Piligrim.

LYCKANS OST kan köpas exempelvis HÄR och lånas på varje bibliotek, exempelvis HÄR.

Recensionsexemplar kan beställas hos staffan@solve.se

Äkta amerikanska jeans

Jan Guillou. Den överlägset tråkigaste och sämsta av übermensch-bröder-dubbeltrilogin. Jag tror han skrev den här för länge sen, i början av 70-talet kanske, och la den i byrålådan. Uppväxten i tråkig kronologi, några instuckna avsnitt från 70-talet riktade till sin mors äldre kusin "Johanne" – kanske han lovade henne att skriva hennes, och därmed übermensch-brödernas, berättelse nån gång? Sen plockade han upp den ur byrålådan, la till några trådar om att skriva Ondskan och andra framtidsspaningar, fixade till alla namn och fogade den som avslutning till übermensch-sviten.
Konstigheter om segling, som vanligt, och några andra slarvfel, (-- detta kanske inte var här utan i Blå stjärnan. Eller båda? -- plus en obegriplig replik under 50-talet "han verkade som han var från 60-talet" – det kan man ju inte veta på 50-talet hur en typisk 60-talsperson skulle bli).

Bridget Jones baby

En till. Enligt mall. Well done.

Suffragette

Bra, historiskt korrekt tror jag, och klart intressant. Välspelat, välgjort, engelsk film är bättre än engelsk tv-teater, och engelsk tv-teater är oftast bättre än annan film.

Lucy

Luc Besson. Ok i början, tills Nikita 2.0 möter Matrix och hamnar i 2001 Space Odyssey och går bananas. En obligatorisk biljakt genom Paris, kinesiska gangsters och en vetenskapsman. Luc har bett om specialeffekter alabama och fått det till höger och vänster, utan mening och proportioner.

Sully

Av Clint Eastwood, regi, producent och även musiken. Om magplasket i Hudson River när alla 155 överlevde. Bra berättat, nästan dokumentär.

Zootropia, Zootropolis

Ja, Disney med hög kvalitet, massor med roligheter och fin sensmoral.

Blå stjärnan

Jan Guillou. Dottern Johanne är precis lika pretto och rättrådig som sin far Lauritz och hans übermensch-bröder, och hennes syster Rosa är inte sämre. Dessutom är Johanne självuppoffrande, plikttrogen och en vansinnigt effektiv kvadrupelagent (ja, engelsk, norsk, svensk och tysk på samma gång) med rätt att döda. Uppfostrad av öppensinnad men tyskvänlig far, "han är nog från 1960-talet", säger systrarna till varandra. Spännande avsnitt när hon gör räder, dödar nassar och agent-jobbar, vilket ger henne fina medaljer, men i övrigt en herrans massa namedropping – hon skaffar t o m barn med Gunnar Ekelöf tror jag – och hon har fingret med i Krylbo-sprängningen. Men den här boken är inte det minsta feministisk, Jan gubbfrossar i ekivoka detaljer, det är gubbar bakom nästan allt som planeras och händer, och Jan har tydligen oblygt stulit en massa om svensk agentverksamhet ur andra böcker. Tror det är i denna som Revovler-Harry är med. Han hade Astrid Lindgren som sekreterare (Astrid som kände Blenda Nordström).
https://www.expressen.se/kultur/jan-bergman-jan-guillou-stal-min-bok/