måndag 23 oktober 2017

13 myter om bostadsfrågan

Av CRUSH. Dravel. Jag trodde den skulle slå hål på myten varför alla vill bo i staden och varför det byggs så mycket och förklara flyttkedjan. Men nej, mest handlar avsnitten om att det är kapitalets fel, och fria marknadskrafter. Diagrammet på sid 123 ska illustrera att bostadsbubblan i Spanien inte hängde ihop enbart med krisen 2008, och det ser ut som prisnedgången började redan 2005. Men det diagrammet är faktiskt prisökningstakten, alltså derivatan. Försåtligt. Kapitel 12 säger att högt värderade (centrala) objekt som har låg avkastning är bäst att utveckla, eftersom nuvärdet blir lägre på en fastighet med hög avkastning (i ytterområden, lågt värderad). Jag tror det ligger något skumt i den beräkningen. Och nu vet jag: nuvärdet ska inte beräknas på avkastningsprocenten på objektet, utan på bankräntan, eftersom avkastningen i kronor har samma värde på banken oavsett om den skapas i en högt eller lågt värderad fastighet. Ett enda bra avsnitt: pensionärer kan inte flytta från amorterade hus för de kan inte köpa något annat högt värderat. Alltså funkar inte flyttkedjan. Sammanfattning: mångordigt dravel.