Rysk mentalitet

 Cornucopia 2024-08-24 10:09 Det finns de som försöker hävda att den tysta majoriteten av ryssar är fredsälskande, godhjärtade, öppna och moderna människor som inte alls stöder krig, övergrepp och diktatur. Här är en tråd som sammanställer enkäter som Levadainstitutet gjort i frågan. Förutom att ryssarna är mer eller mindre öppna rasister, inklusive mot allierade kineser och centralasiater, judar, afrikaner mm, så är exemplevis endast 31% emot dödsstraff, 35% är emot tortyr, endast 8% stöder inte ryska militärens agerande i Ukraina (vilket inkluderar krigsbrott, inklusive våldtäkter och tortyr), och de anser dessutom att det egna landet är skit och flyttar gärna utomlands för att ge sina barn en vettig framtid, där det hatade USA är det populäraste landet man vill flytta till.

Threadreader har en sammanställning här för er som inte har Twitter.

The Instigators, film

Kass, inte rolig och inga vändningar. Jag trodde något i linje med bröderna Coen, Elmore Leonard Justified, Out of Sight, Tarantino. Men nej, Matt Damon och Casey Affleck räddar inte pannkakan.

Fredskemisten, bok Åke Sällström

Lite irriterande fel i meningsbyggnad och stavfel. Åke är expert inom histologi, kroppens vävnader. Jag fick boken av familjen Q på min 62-årsdag (firade i Frankrike). 

Acetylkolin, signalämnet, tar sig snabbt fram till en muskel så den rör sig blixtsnabbt. Sen ska muskeln slappna av, det är enzymet acetylkolinesteras som klyver acetylkolin så muskeln slappnar av. Botulinumtoxin stoppar ivägskickandet av acetylkolin frå nervcellen. Musklerna slutar fungera. Botox funkar för att ämnet stannar kvar där det injiceras. Nervgaser stoppar acetylkolinesteras så att musklaer aldrig slappnar av, de krampar och slutar fungera. Synapser är en fotbollsplan där primärcellen på ena sidan skickar ut "spelare" budbärarmolekyler (gamma-aminosmörsyra GABA) mot målet sekundärcellen. Gliaceller sitter som åskådare på läktaren runtom, och rensar bort budbärarna när primärcellen upptäcker att impulsen nått fram, sk återupptag. Parkinsons sjukdom är för lite dopamin, för svaga signaler. Depressioner är ineffektivt serotonin, budbärare, så då ska man minska återtaget.

Åke blev väldigt noga med att djurförsök genomförs korrekt och etiskt. Det var på FOI i Umeå, som på den tiden dessutom var alternativt och vänster. Hur som helst gjorde etiken att han slutade äta kyckling och blev vegetarian (undantag vilt och fisk), och först senare tillkom miljöargumentet för hans del.

s105: nine-eleven 2001 gjorde att USA övergav sin gamla försvarspolitik - att försvaret skulle kunna bekämpa åtminstone fem samtidigt uppblossande krig om de hotade den amerikanska nationen. Fienden skulle upptäckas tidigt och förhindras effektivt att nå USA:s "main land". Men fienden hade ju lyckats göra just detta oupptäckt, alltså var strategin misslyckad. Elva dagar efter nine-eleven började uppbyggnaden av ett inhemsk försvar. Begreppet "Homeland Security" befästes i Vita Huset och fick resurser för terror-bekämpning. November 2002 bildades nya ministeriet Department of Homeland Security, DHS, som koordinerade 22 myndigheter och 300000 personer. De första myndighetspersoner man stöter på när man anländer till USA tillhör DHS.

Efter FOI var Åke med och bildade en "överrock", ett center för CBRNE-frågor (kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva vapen) för civila samhället i Europa, mha FOI, Umeå Universitet, Norrlands universitetssjukhus, polisutbildningen, ambulans-, katastrofmedicinsk och räddningstjänst-utbildning, alltihop i regionen. Dom har gjort mångmiljonprojekt i EU:s forskningsprogram sen det startade 2008. 

Bokens fokus är utredningarna i Syrien, som Åke egentligen gör som "pensionär".

I Syrien försöker Assad-regimen bomba ut rebellerna. Oskyldiga dör i tusental, svält och sjukdomar. Al-Qaida och IS har växt, de rekryterar civila som egentigen inte vill kriga, genom att betala för familjens mat, det enda sättet att få mat. Saddam kan fortsätta bomba eftersom han "bekämpar terroristerna".

Det saknas nog ett stycke - nej, det kom visst på sid 183. På s175 Efter Syrien fick syriske general Hossam el-Sharif följa med till Haag och överse provberedningen på OPCW :s laboratorium. Det står bara "överse" och inget om att han fick med sig prover, men på sid 180 står det att Putin borde fått rapporter från ryska analyser av prover som Sharif lämnat till ryska ambassaden i Haag. Men på sid 183 finns det saknade stycket.

"Chain of custody" bibehålls alltid när prover och andra bevis (intervjumaterial, film m m) förs till nästa led i analyskedjan. Ofta mha kurirer som har ansvar från punkt A till B, eller andra sätt att ha obruten transport.

Sid 181 "spännande tanke att de prover vi tog i Syrien som analyserats i ryska laboratorier kan varit en viktig bricka i det stormaktsspel som pågick". Det ledde till att Ryssland fick Assad i Syrien att snabbt lämna ut sina kemiska vapen, för att slippa anfall från väst. Stort!

När Åke lämnade rapporten till FNs generalsekreterare Ban Ki-moon inför officiella kameror, hade han en slips i fickan som Ban fick knyta på honom - Åke var för nervös och hade ingen spegel. Ban hade föregripit rapporten genom att säga redan tidigare i ett annat officiellt sammanhang att Assad var skyldig. Men det var tydligen uppenbart eftersom det var så stor mängd sarin, 300 liter, vilket talade för att någon hade kunskap och resurser, och flera hundra hade dött.

Adhams historia spränger in här och där, och till sist vävs allt ihop.

Men i slutet av boken avslöjas resultatet av detektivarbetet från Syrien i  ett "testamente", nämligen att sarinblandingens "fingeravtryck" av biprodukter är identiskt i alla tre attacker i Syrien - det är inget hemmagjort hopkok. Och eftersom Assads regim sagt att inget sarin stulits från dem vet vi att de tillverkade allt giftet och utförde attackerna. Och det vet ryssarna också efter sina analyser, och det var därför de fick Assad att lämna över allt gift för destruktion. Ryssarna svarade alldeles för korrekt och initierat på inspektörernas frågor, och de misstänkte en läcka. Men OPCW-kontoret var avlyssnat, visade det sig.

Solroseffekten, bok Lena Wilderäng

En babusjka konfronterar ryska soldater och säger till dem att de ska stoppa solrosfrön i fickorna, så att det åtminstone växer solrosor där de faller. Personlig, utlämnande, poetisk, välskriven berättelse om vad kriget i Ukraina gör med människor. De som drabbas och kämpar där, och de som hjälper här från Sverige. Och med Lena själv. De som hjälper längst fram är inte UNHCR eller de andra stora fina organisationerna, de riskerar inget. De som drivs att hjälpa så att de nästan tar slut på sig själv, konstaterar Lena, måste kanske ha varit trasiga själv en gång i tiden, och blivit hela.

20 dagar i Mariupol, dokumentärfilm.

Ett enda filmteam blev kvar när ryssarna anföll och intog Mariupol i februari 2022. Gripande, tragiskt, och väldigt nära, precis där och när allt händer, under 20 dagar i kronologi. Vi är med när allt filmas. Och det är märkligt att se när det som de lyckats skicka ut till hemma-redaktionen sedan dyker upp som klipp i nyhetsmedia. Jag minns flera av klippen i tv, och här får jag följa med när de filmades. Berättarrösten kommenterar sakligt, entonigt. Krig är helvete.

Svart blogg: Resa genom ensamheten, bok Plura Jonsson

Många många ord, vackra och målande strofer. Väldigt många sidor text, avslöjande och roligt och sorgligt. Carlas intro på omslaget är klockrent vackert. Plura fick smeknamnet av en klasskompis. Pappa Jonsson var dessinatör, textilingenjör på väveri. Sid 18 Allsång på Skansen hette Bäste man på Skansen. Fiskrapporten lästes av Ingemar von Hejne, som jag hört många gånger på radio - och han var far till Claes i Eldkvarn (från 1984). Det var när Plura, 15, hörde Jimi Hendrix som något hände. Boken gavs ut innan Plura fick straff för kokaininnehav, men det är väldigt mycket utlämnande av sig själv och andra. Början med guidad tur genom Norrköping. Avslutningen med historien om hans familj, föräldrarna, den okände storebrodern, storasystern.

Lerin på Lofoten

Renées brygga möter Robinson, men båda blir utröstade. Lerin på Lofoten är vinnaren, med Riktiga Människor, verkliga överlevare mot alla odds. Levnadsöden från botten av missbruk och misär. Legenden Lars Lerin, bäste akvarellisten, guidar med goda samtal, terapi-måleri och äventyr, genom vackra Lofoten, platsen där han genomled Dödsskuggans dal och korsade sitt eget Rubicon. Ibland på helspänn. "Ska mitt ex och gamla liv dyka upp i nästa gathörn? Han bor därborta i trevåningshuset." Lofoten i Norge som Slartibartfast med rätta skröt för Arthur Dent över att ha tillverkat: "Did you ever go to a place - I think it was called Norway?" ... "No. No, I didn't." ... "Pity. That was one of mine. Won an award, you know. Lovely crinkly edges."

Mänskligheten - föreställningen om oss själva

Fredrik Lindström.

Två bra poänger:

1. Vi har en reptilhjärna längst inne - den har massor med sensorer men inget huvudkontor. Den ser t ex en mumsig mus springa in bakom ett skynke men begriper inte att musen finns kvar - den tror att den försvann. När den dyker upp igen tror reptilen att det är en ny mus. Evolutionen gjorde sen ingen ny hjärna utan bara byggde på med en djurhjärna som har ett huvudkontor - taxen - som begriper hur det hänger ihop. Och när evolutionen byggde människan la den bara till frontalloben ovanpå. Så när vi reagerar är det ibland taxen, och ibland reptilen.

(Wikipedia "Frontallob: Den högra främre delen av pannloben reglerar känslor som irritation, ilska, rädsla, sorg eller depression. Den högra delen av pannloben har också del i styrningen av vårt flykt- och kampsvar. Den vänstra motsvarande delen styr över känslor med positiv klang som entusiasm, intresse, nyfikenhet, glädje och lycka. Pannloben styr även över dina rörelser, intelligens, resonemang, uppförande, minne och personlighet.")

2. Evolutionens belöningssystem ger t ex sockersug. -Bra jobbat, här får du socker! Men evolutionen har inte tänkt på att vi idag kan få socker närsomhelst, och lura systemet. Fredriks pappa gav honom och hans bror några öre för varje tallkotte de samlade in på gräsmattan. De fick betalt även när de lurades och hämtade kottar från en jättehög på en skogsväg. Men Fredriks pappa ändrade belöningssystemet - det gör inte evolutionen.

Resten är mest Fredriks vanliga slängiga jargong och pinsamhets-skämt som alla skrattar åt av igenkänning.

The Swimmers

Film, Sally El Hosaini. Netflix

Två syriska systrar, elitsimmare, och deras kusin blir båtflyktingar till Europa 2015. Hamnar i Berlin i flyktingläger på Tempelhof (där lastcykelmässan VELO Berlin hölls ett par år senare i april 2018 - hade ingen aning om det då). En av systrarna kommer till OS i Rio. Sann historia, familjen, flykten, flerspråkigheten - fantastiskt!

Kentaurens fördel

Bok, Mathias Sundin

Fyra timmar väl spenderad snabbläsning, från att boken damp in i brevlådan på tisdagkvällen. Intressant om att det krävdes en viss mängd individer tillsammans för att uppfinningar skulle överleva mer än en generation - Tasmanien och Australien delades av havet och den ena kulturen avstannade och den andra, i Australien, utvecklades. Kapitlen om Det här är WALL-Y och Ericssons årsredovisning är något sega. Kapitlet om Kardashev-skalan är häpnadsväckande. Själv har jag upplevt 90% effektivare programmering (php, MySQL, web) mha ChatGPT 3.5 "som att ha en armé av juniorprogrammerare" som Alexander Norén kommenterade i tv. Intressant att det är nybörjare och minst erfarna som har mest nytta av AI. Slutet av boken, en mycket informativ och övertygande uppgörelse med Max Tegmark m fl AI-skeptiker.

Blågula kriget

Bok, Alex Voronov

Om svenskarna som slåss för Ukraina. En mycket välskriven reportagebok, rik på detaljer och fakta. Gripande berättelser om ett obegripligt krig. Om alla volontärer, frivilliga hjälparbetare och soldater, som offrar väldigt mycket i sina liv - i några fall allt.

Murphy's War

Film från 1971 (tv). Peter O'Toole, han spelar alltid styltigt, här också. Realistiska flyg- och ubåts- och pråmscener på Orinoco-floden. Han lyckas sänka tyska spök-ubåten - och sig själv - precis när kriget är slut.

Vägar mot Lund, bok. Maria Cinthio, Anders Ödman, Ulf Sivhed, Lone Mogensen

Del 1, Maria Cinthio: Lunds förhistoria, skelett och gravar, kungar och religion. 

Del 2, Anders Ödman: Logistikdelen - den klart mest intressanta. Före Domkyrkan fanns andra stenbyggnader på platsen. Runt om i Skåne och Danmark fanns Trelleborgar. De runda murarna var inte försvarsmurar (det är enkelt att klättra upp på en trelleborg) utan var troligen "trälborgar" för att hålla trälar instängda, eller fållor för kreatur. 

Under Domkyrkobygget på 1100-talet gick det åt 67000 ton sten från Höörs stenskogar, motsvarande 10 oxkärror om dagen, tur och retur, i 60 år. Slavar användes förmodligen, eftersom bondesamhället och herresätena inte hade arbetskraft för annat än egna behov. Slavarna kom från slaviska områden till Lund, visar strontiumhalter i skeletten, och mycket östersjökeramik finns i Lund. De var vegetarianer, de lägst stående i samhället som inte fick kött.

Hvide-släkten, lika mäktig som danska kungasläkten, var förmodligen entreprenörerna. Knut den helige skrev gåvobrevet som startade bygget, och donerade pengar (danagälder från engelske kungen bl a) till bygget och gods till kronans administratörer. De hämtade slavar från östersjökusterna, och planerade arbetet. Stortorget blev med tiden täckt av plank, kanske från Domkyrkans tak när det byttes emellanåt. 

Kärrorna var helt av trä, med järn-åttor på axlarna utanför hjulen som extra oxar kunde dra i. Trähjul med ekrar som lutade utåt 10-15 grader, skålformiga hjul, var stabila mot sidorörelser. Bönderna och boställena längs vägen var hjulskattade, ett visst antal hjul skulle levereras per år. Motsvarar tjär- och järnskattade brukare i andra bygder, en viss mängd tjära eller järn i skatt varje år. 

Gamla Boo inte trolig väg, det var 400 meter vatten då. Trolig sträckning: Från stenskogarna, över Hasslebro, Västra Strö, Reslöv, Ellinge, Fladmansvad (Kävlingeån), Lund. 40-50 meter breda spår, hålvägar, i markerna visar var vagnarna gick olika rutter beroende på väglag. Tomvagnarna kan ha gått Getinge, Ellinge, Östra Strö, Stehag, Hasslebro för att inte slita vägen och trängas med stenvagnarna. Första dagsturen från Lund slutar i Trollenäs. 

Esperöd och Hallaröd var centrum, nära Allarps Bjär (utsikt). Hallaröd hade Olofskult och marknad på Olofsdagen 29 juli i 700 år. Men marknaden flyttades av Kommerskollegium i mitten av 1700-talet till Hörby och till första torsdagen i juli, och Hallaröd blev en håla.

Efter medeltiden minskade efterfrågan på stenar till husbyggen (pga tegel?), och det blev kvarnstenstillverkning i Höörs stenskogar och norrut, för vattendrivna kvarnar. Även stenar till pappersmasse-malning, milstenar, gravstenar och en del byggnadssten. Stanstorp höll ut längst "Höörsandsten av Stanstorpsledet" och skellningssten, tills franska gjutna stenar tog över omkring 1900. De sista stenarna höggs inne i Höör i början av 1900-talet. I Stanstorp bröts skellningssten på 1950-talet för renovering av Domkyrkan. Dock inte ett ord om "Brottets bana", decauville-banan med (hästdragna?) vagnar från Stanstorp till Höörs station. Ignaberga grottor grävdes för att inte förstöra odlingsmarkerna.

Irriterande småfel i den i övrigt mycket akademiska texten, "Isle off Wright". På sidan 239 "pilgrimmerna".

Del 3, Ulf Sivhed: Geologi på längden och tvären. En fin bild av Stanstorps stenbrott, där vi lekte som barn, nu helt övervuxet. Inget om "Brottets bana" här heller.

Wikipedia har artiklar om "Stanstorpsgraven" och "Brottets bana":

"Sydväst om Höör, framförallt i Stenskogen, har det brutits sandsten sedan medeltiden som byggnadssten och för kvarnstenar. På 1800-talet användes Stanstorpsgraven återigen för att bryta kvadersten i samband med Carl Georg Brunius restaurering av Lunds domkyrka mellan 1832 och 1860.[1] Vid sekelskiftet 1800/1900 började AB Ringsjö Stenbrott brytning i industriell skala i Stanstorp. Företaget byggde också en decauvillejärnväg för stentransporter, kallad Brottets bana, genom Stenskogen till järnvägsstationen i Höör vid Södra stambanan. Stenbrytningen upphörde 1910."

"Brottets bana var det folkliga namnet på en smalspårig decauvillejärnväg för stentransporter genom Stenskogen i Höör. Den gick några kilometer mellan Höörs järnvägsstation vid Södra stambanan och Stanstorp, strax norr om Västra Ringsjön. Järnvägen anlades 1905 av AB Ringsjö Stenbrott och drogs från Stanstorpsgravens stenbrott i Stanstorp via Tjuvaröd, Klockarebacken och Nya Torg till Höörs järnvägsstation. Den lades ned 1910, samtidigt med Stanstorpsgravens stenbrott. Brottets bana är numera en cirka tre kilometer lång vandringsled i Stenskogen, som löper mellan Höörs mölla och stenbrottet i Stanstorp."

Del 4, Lone Mogensen: Lunds historiska stadsplan. Meningslöst och tramsigt kalkerad med överlagrad geometri, gyllene snittet och diverse rektanglar och trianglar hit och dit. Två tyska forskare har framfört liknande teorier (SvD 2003 Synnöve Clason, inte läst). Mogensen ser mönster och samband i slumpen. Visst hade "stadsplanerarna" säkert rep och stakpinnar, men här lurar von Däniken och kausaldriften i vassen. 

Boken "Den svenska staden- Planering och gestaltning från medeltid till industrialism" (Thomas Hall och Katarina Dunér) nämner inte med en rad att det skulla vara geometriska grundformer inblandade, varken i Lund eller Sigtuna - de enda städer i Sverige som har kvar sin plan från tidig medeltid, 900-talet. Bilder från "Den svenska staden- Planering och gestaltning från medeltid till industrialism", utan spår av planerad geometri under tidig medeltid, däremot mycket senare:

Chorus Girls (Dansegarderoben) - tv-serie

Dansk serie på SVT om Bakken och Cirkusrevyn på 70-talet. Danskt 70-tal: rökning och naket, sprit och droger, hustrumisshandel, åldersskam, nepotism, strejk och kvinnokamp, konkurrens, katastrof - och succé. Alla har sin historia. men det är "til syvende og sidst": Laget före Jaget. Scenografi och gestaltning och filmning är genomarbetad och sunkig, likt Upp till kamp, Systrar 1968 eller On Becoming a God in Central Florida. Skådisarna är formidadla, förmodligen musikalartister hela högen. Henny som tar bilder på allt hela tiden - det är hon som har skapat serien, tänker jag.

Artikel i Sydsvenskan:

Ditte och Louise: ”Det finns ett slags hyggesexism som är väldigt dansk”

24 september 2023 07:00

Skådespelaren klämde kvinnliga kollegor på brösten, men många betraktade honom ändå som en vän. Tv-serien ”Chorus girls” bygger på verkliga händelser och räds inte för att visa folkkära danska komikers sämre sidor. ”Man kan vara en stor underhållare och hustrumisshandlare”, säger Louise Mieritz, en av seriens skapare.

• Linus KuhlinText

  Linus Kuhlin

– Vår humor bottnar ofta i någonting som vi är arga på och vill förändra, säger Louise Mieritz (till höger). Hon och regissörskollegan Ditte Hansen sitter i dansarnas omklädningsrum på Bakken som tv-serien utgår från.

Bild: Tine Harden/TV2

Linus Kuhlin är författare och frilansjournalist. 

Killinggängets Andres Lokko sa en gång att ”humor har ingenting med glädje att göra”. Det vet huvudpersonerna i tv-serien ”Chorus girls” som i både dansk och svensk press kallats ”årets bästa serie”. Sussie, Ulla-Berit, Vibeke, Joy, Mimi, Diana, Henny och Åse arbetar som dansare på Bakkens Cirkusrevyn, men det är allt annat än kul.

Både på och utanför jobbet blir de trakasserade, antastade och hetsas till att ”hålla figuren”. De hemlighåller sina sexuella läggningar och sminkar över blåtirorna som deras män ger dem. Mellan dansnumren river kollegorna ner skratt med sexistiska visor och misogyna skämt.

– Det brukar heta att man ska gräva där man står. ”Write what you know”, liksom. Jag och Louise har kämpat oss fram i humorbranschen i 25 år, så vi vet vad de här karaktärerna går igenom, säger Ditte Hansen som skrivit och regisserat serien ihop med parhästen Louise Mieritz.

Annons

Tv-serien"Chorus girls" skildrar tystnadskultur, patriarkala strukturer och systerskap. På bilden: Diana (Nanna Finding Koppel), Ulla-Berit (Mille Lehfeldt) och Sussie (Marie Bach).

Bild: Tine Harden/TV2

Den utspelar sig ”någon gång på 70-talet” och handlar som sagt om åtta kvinnor som får jobb på Bakkens årliga sommarrevy. Det utlovas glitter och glamour, men spelperioden blir inte som någon av tjejerna har tänkt sig – på gott och ont.

– Att serien till ytan handlar om Cirkusrevyn är lite som en trojansk häst. Många börjar nog titta för att se porträtten av Preben Kaas och Dirch Passer, men egentligen handlar det om tystnadskultur och patriarkala strukturer, säger Louise Mieritz.

– Samma sak med de snygga tjejerna i små bikinis. Det är äppelmoset som man tar medicinen med, fyller Ditte Hansen i.

Cirkusrevyn på nöjesfältet Bakken norr om Köpenhamn är sedan 1935 en pålitlig institution i danskt nöjesliv. Precis som i serien var Preben Kaas (Dynamit-Harry) revydirektör där under 70-talet och de flesta danska komiker har någon gång stått på Cirkusrevyns scen. Så även Ditte Hansen och Louise Mieritz – som duo har de levererat texter till revyn och Ditte var med som skådespelare mellan 2006 och 2016.

Revydirektör Preben Kaas (Anders W. Berthelsen) i tv-serien ”Chorus girls” som på danska heter "Dansegarderoben".

Bild: Tine Harden/TV2

– Från min loge kunde jag se in i dansarnas omklädningsrum och vi började prata om att det var ett väldigt intressant rum, som å ena sidan är en arbetsplats men också ett rum fullt av hemligheter och förtrolighet. Vi hade redan planer på att skriva någonting om 70-talet och om kvinnor som delar med sig av sina erfarenheter. Omklädningsrummet blev den perfekta spelplatsen, berättar Ditte Hansen.

En stor del av serien baserades på intervjuer med dansöser som var med i Cirkusrevyn på 1970- och 1980-talet.

Annons

– Det var helt fantastiskt! De var väldigt frikostiga med att visa sina hem och sina fotoalbum. Flera av dansarna berättade om våld i nära relationer, som blev ett centralt tema i serien. Vi hade inte tänkt ha med det från början, men efter att ha hört deras vittnesmål kändes det angeläget att ta upp det, säger Ditte Hansen.

Utifrån dansösernas berättelser skrev de fram seriens åtta protagonister. Resten av persongalleriet är verkliga personer, som Preben Kaas, Dirch Passer, Claus Ryskjær och Lily Broberg. Serien är, som det heter, ”inspirerad av verkliga händelser, och en del overkliga”.

Komikerduon Ditte & Louise utanför deras gemensamma kontor i Köttbyn, Köpenhamn, 2018.

Bild: Emma Larsson/arkiv

– Vi lekte ett tag med tanken på att bara ha fiktiva karaktärer, men då skulle det inte få samma effekt. Det är fiktion, men vi ville också visa hur det faktiskt var. Med det sagt ville vi inte göra några karaktärsmord på de här folkkära komikerna. Man kan vara en stor underhållare ochhustrumisshandlare. Och vi har gjort research så vi påstår ingenting som inte redan är känt, säger Louise Mieritz.

Som man får se i ”Chorus girls” hade till exempel Claus Ryskjær en ovana att klämma kvinnor på brösten när han hälsar på dem. Han slutade på Cirkusrevyn så sent som 2005.

– Saker är sällan helt svart eller vitt. De dansöser vi intervjuade beskrev Claus Ryskjær som en vän. Därför skrev vi in att han hjälper Sussie när hon är väldigt full, säger Louise Mieritz och fortsätter:

– Men han antastade också sina kvinnliga kollegor. Han trodde säkert att han bara var rolig när han gjorde det. Det finns ett slags ”hyggesexism” som är väldigt dansk. Om en kvinna säger ifrån så får hon höra typ ”men kom igen, har du ingen humor?”.

– Frigörelse ser väldigt olika ut för olika personer. Att stå på scen i en liten bikini kan vara en persons frigörelseprocess, det betyder inte att hon är ett offer för patriarkatet, säger Ditte Hansen som varit med och skrivit manus till ”Chorus girls”.

Bild: Tine Harden/TV2

Annons

Att ”Chorus girls” utspelar sig på 1970-talet är inte heller oviktigt. Genom den tidsmässiga distansen blir innehållet svårare att skoja bort, menar Ditte Hansen.

– Hade vi förlagt handlingen till nutid hade många sagt att sexismen var överdriven.

Och så är det väl lite bättre arbetsklimat på Cirkusrevyn i dag?

– Både ja och nej. På 1990-talet fanns det fortfarande en rutin på Cirkusrevyn av att gå på toaletten när vissa skådespelare närmade sig, för man visste vad de var kapabla till. Nu, efter Metoo, är det lite bättre, men på ”min tid” var det inte så annorlunda mot 70-talet.

Förutom att ha skrivit och regisserat serien spelar Ditte Hansen och Louise Mieritz även två av rollerna, som Sussies och Dianas mammor. Det är inga smickrande kvinnoporträtt, tvärtom tar mödrarna ofta förövarnas parti.

– Som komiker är vi vana vid att skämta på vår egen bekostnad, så det var roligt att spela antagonist. Och serien handlar inte i första hand om män och kvinnor, utan om att patriarkatet skadar alla, oavsett kön. Därför var det viktigt att visa att även kvinnor kan dra nytta av patriarkatet, säger Ditte Hansen.

Rödstrumporna försöker skrämma bort besökare till Cirkusrevyn i tv-serien ”Chorus girls”.

Bild: Tine Harden/TV2

Ditte Hansen och Louise Meiritz har arbetat ihop sedan 2008. I Danmark känner många igen dem från tv-serien och sedermera långfilmen om ”Ditte & Louise”, där de spelar uppskruvade versioner av sig själva.

I likhet med ”Chorus girls” handlar serien och filmen om kvinnors villkor inom nöjesbranschen. Då, runt 2015, var feministisk humor fortfarande relativt outforskad mark i Danmark. ”Metoo gick över världen, kom till Danmark och dog”, sa Ditte Hansen till HD-Sydsvenskan 2018. 

Annons

Hon och Louise kommer säkert driva med patriarkatet även i framtiden, men just nu vill de utforska andra ämnen.

– Vi håller på med en långfilm om ett kärlekspar som är mitt uppe i en kris. Och sedan skriver vi på en tv-serie om konsumtion och kapitalism, berättar Louise Mieritz.

Båda projekten ska dra mer åt drama, men med komiska inslag – dramadysom det heter på nusvenska. Humor och allvar är trots allt nära besläktat, menar Ditte Hansen.

– Humor är serious business. Det är hårt arbete och väldigt svårt. Man kan inte tramsa runt och nöja sig med att någonting blir ”ganska kul”. Antingen så är det kul eller så är det inte kul, och då måste man anstränga sig.

FAKTA

Ditte & Louise

• Ditte Hansen (f. 1970) och Louise Mieritz (f. 1971) träffades i en pjäs där de fick improvisera mot varandra. Har sedan dess främst skrivit manus för både scen och tv. 
• 2015 hade tv-serien ”Ditte & Louise” premiär. Den gjordes i två säsonger och 2018 kom en långfilm med samma namn.
• 2019 utkom boken ”Gode kasser”.
• ”Dansegarderoben” hade dansk premiär i februari 2023 och började gå på Sveriges Television i juli under namnet ”Chorus girls”.

FAKTA

Ditte om Louise och Louise om Ditte

Ditte Hansen om Louise Mieritz: 

"Det jag gillar mest med Louise är hennes humor. Hennes hjärna fungerar på ett väldigt skruvat och roligt sätt. Även när vi skriver väldigt dramatiska scenerna kan hon komma med en väldigt rolig twist. Det är bara så hon är – naturligt rolig."

Louise Mieritz om Ditte Hansen:
"Som manusförfattare är det viktigt att vara en bra lyssnare. Man måste lyssna på sig själv, på sin intuition, på skådespelarna, på regissören … för att göra det måste man ha mycket empati, och allt det här är Dittes största styrka."

Make Something Wonderful, Steve Jobs in his own words

Bok, sammanställt ur Steve Jobs Archive (gratislänk från Warp institute https://book.stevejobsarchive.com/?ref=warpnews.se)

"Everything around you that you call life was made up by people that were no smarter than you. And you can change it. You can influence it. You can build your own things that other people can use."

Steve drevs av att lämna vackra och användbara saker till eftervärlden.

"Stay hungry. Stay Foolish" (hämtat från Whole Earth Catalogue)

Datorer är dumma och superenkla, men utför triviala instruktioner otroligt snabbt. "Computers are really dumb. They’re exceptionally simple, but they’re really fast. The raw instructions that we have to feed these little microprocessors—or even these giant Cray-1 supercomputers—are the most trivial of instructions. They get some data from there, get a number from here, add two numbers together, and test to see if it’s bigger than zero. It’s the most mundane thing you could ever imagine.

But here’s the key thing: let’s say I could move a hundred times faster than anyone in here. In the blink of your eye, I could run out there, grab a bouquet of fresh spring flowers, run back in here, and snap my fingers. You would all think I was a magician. And yet I would basically be doing a series of really simple instructions: running out there, grabbing some flowers, running back, snapping my fingers. But I could just do them so fast that you would think that there was something magical going on."

Hela historien, med arkivmaterial, intervjuer, högtidstal, epost (många från Steve till Steve själv). Jag insåg när jag läste, att kampanjen "Think Different" också handlade om det krisande Apple som höll på att gå i konkurs när Steve återvände dit efter tio år. Härligt hur han faktiskt officiellt sa flera gånger att MS kopierade Macintosh och skapade Windows (i och för sig är Macintosh kopierat från PARC).

Men jag saknar historien om hur han lurade Motorola och hela världen med "iTunes Phone" 2005. Och historien om hur han blev lurad av Eric Schmidt på hemligheterna med iPhone så kopian Android kom till.

I slutet av boken är det för många högtidstal, och där återanvände han ofta samma fraser.

Eldkvarn - Dö med stövlarna på

Bok, Håkan Lahger. Texten rullar fram och tillbaka, som en "3:ans spårvagn" genom ljuva och hårda, fattiga och rika livet. Tre kungar från Bråddgatans café Broddway, bandmedlemmar, flickvänner, branschkollegor och en son, berättar var och en sin historia. 50 år från mammas källare till tre gamla män, som inte kan vara tillsammans och inte kan vara utan varandra. Ålder och krämpor, det blir ingen ny skiva, ingen återförening, och ingen kommer dö med stövlarna på. Boken rör sig mellan åren, utan kronologi. Men bonusen: en så gott som komplett kronologisk konsertlista i slutet av boken - tack vare Carlas tummade dagbok och tidningen Schlagers konsertannonser. Nu vet jag att det var 13 mars 1981 på Pub Sparta som jag såg dom första gången. Gungande hattar på huvudet, ösig musik som jag egentligen inte började gilla förrän 1983: Bästa plattan Genom ljuva livet som jag köpte -81. Konsert den 2 april 1988 på Mejeriet i Lund, sen 30 januari 2010 på Hotell Nouveau i Helsingborg, lunchkonsert. Samma plats januari året därpå, middag vid ett runt bord direkt nedanför scenen, Pluras svett från tjocka magen stänkte i min öl, det var som att bandet spelade hemma i vardagsrummet! Där kunde dom fallit ner, i ett fall av kärlek, döda, med stövlarna på.

Comedy Queen

Film, svensk, Sanna Lenken. Hon vill bli rolig och få pappa att skratta. Så att hon kan börja gråta. Riktigt bra, rakt berättat. Sigrid Johnson fick välförtjänt guldbagge -23 för bästa kvinnliga huvudroll. Äntligen, efter 13 år som skådis (17 år gammal).